Där är jag nu.
Regn och blåst utanför.
Eld som sprakar i vedspisen inne, nära mig.
Jag kom i morse; Sessan var sjösatt och nyckeln väntade i båtbutiken. Huset stod så stilla och tog emot med ren luft och minimalt med muslort. Ingen fångad fågel, ingen avgnagd hjort under trossbottnen. Inte ens utdragna längder av linet mellan stockarna - skatornas bästa byggmaterial. Allt hade vilat i Törnrosasömn, och jag kysste det varsamt god morgon.
Sen satt jag en stund i badhuset och hörde vinden vina bakom mig och en sothönas hesa skrik framför mig.
Jag älskar.
Därför finns jag.
Nu är dörren öppen igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar