Avståndet i tid och rum var svårt den här gången. Jag ville finnas där på riktigt men hade inte möjlighet. Telefon och mail vävde tunna trådar, skimrande av längtan.
Nu sover hon stilla i sin säng.
Somnade i min famn, som så många gånger - då, för länge sen.
Och plötsligt har tid och rum ingen makt över oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar