tisdag, maj 04, 2010

Han och hon


Havet framför.
Minnena bakom.
Delad flaska vin emellan.

På avstånd ser jag dem, med ömhet.
Det hade varit värt att kämpa för.

1 kommentar:

Anna sa...

Vilken fin betraktelse Catarina. Du har en sådan förmåga att se det där speciella och sen dessutom sätta ord på det. Med en precis exakthet. Imponerande och rörande. Jag tänkte på en sak idag - du är en person som jag aldrig någonsin haft det tråkigt med. Jag har varit arg på dig någon gång, varit glad med dig massor av gånger, skrattat och gråtit om vartannat, analyserat en masse samt diskuterat vardagsbetraktelser och livet. Du berör mig. Alltid. Rätt otroligt att EN människa kan ge så mycket. Men du gör det. Tack. Och Godnatt min vän.