Jag vet en man som tröttnade på sin kvinna för att hon åldrades och gick upp i vikt, och istället bytte ner sig 25 årgångar och ett antal kilo. Logiskt visserligen, men det går inte att komma ifrån det faktum att alla åldras, oavsett startpunkt. Och många lägger på sig fler kilon tillsammans med rynkorna, som någon slags kompensation kanske: ”om det ska falla inåt där kan det väl i alla fall få gå ut här?”
Själv är jag en barnslig, smårund, medelålders jänta som ännu inte lyckats lära mig smutta belevat på rödvin, rutinerat krafsa ur ett krabbskal eller njuta av desserter indränkta i sprit och nötter.
Glass med chokladsås blir bra för mig. Efter spagettin, innan Rappakalja-matchen.
Häromdagen trillade jag på ett "vuxentest". Säkert vattentätt vetenskapligt förankrat ( - not), definitivt lite småroligt.
Och var det inte det jag visste: min egentliga ålder är 33.9 år!
Så: dömer du mig efter mitt skal, eller min själs liv och lust och lekfullhet?
Gör testet själv.
Och kanske ses vi någon gång på Gröna Lund sen?!
*
(Apropos vikt och kvinnors kroppar:
läs Anna Larssons lysande krönika i dagens SvD.)
Andra bloggar om utseende, ålder, vikt, kroppsfixering, vuxenpoäng
11 kommentarer:
Har följt din blogg ett tag!du verkar ha det jobbigt med åldrandet som singel mamma! jag tycker du verkar bitter?
Vem är inte bitvis upptagen av sitt åldrande och sitt utseende? Speciellt i ett samhälle där ungdom och skönhet är A och O.
Men bitter, nej! Tvärtom.
Ledsen om bloggen har antytt det. (Jag trodde mer att en stor lekfullhet framgick... och självdistans.)
Hoppas du fortsätter följa bloggen, anonym! Det kommer att komma både ljusa och mörka funderingar, såklart, för livet är ju både och.
Själv mår jag riktigt bra.
Kul test ju! Eller blev jag bara fåfängt överraskad av resultatet, som visade att jag, liksom du, borde vara cirka tio år yngre ;0?
Trots att jag tror mig vara tämligen befriad från ålderstänkande måste jag konstatera att ett annat förhållningssätt till åldrande gör sig påmint efter fyrtio. För mig personligen handlar det mycket om insikten om att jag faktiskt har åldrats utan att jag egentligen tänkt på det... Har den senaste tiden funderat en del över varför jag tidigare inte reflekterat så mycket över att jag faktiskt inte har vad många andra i samma ålder både har och verkar ha strävat efter - familj, position på arbetsmarknaden, eget ägt boende, bil... Börjar undra om jag missat något samtidig som den biologiska klockan, inte bara i relation till eventuell fertilitet, plötsligt gör sig påmind. Kan dock inte säga att jag upplever detta varken som åldersnoja eller bitterhet. Betraktar det snarare som en insikt om att livets faser innebär väldigt olika saker beroende på vem man är.
/32.7:an (enligt testet)
"Vuxenpoäng.com - Hur vuxen är du egentligen?
Din vuxenpoäng är: 16.7
Din ålder borde vara 30.6 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse"
Jaa, det rädda min helg! Kanske man skulle prova fjortistestet också...?
lång-T (45 ochetthalvt år)
Kul att ni uppskattar testet!
(Tänkte inte på att det faktiskt var en del av uppvärmningen inför helgen...)
Sedan är ju det där med vuxen-mall ytterst diskutabelt. Ingen utom vi själva bestämmer hur livet ska se ut. "Villa-vovve-volvo" kan slänga sig i väggen - jag skulle gärna ut och tågluffa igen t ex!
(Vill också förtydliga min tidigare kommentar med: 1 - mammarollen är uteslutande lycka, 2 - singellivet är självvalt, inget bittert öde. Men dyker den rätte upp så...)
Patetisk karl.
Roligt test!
Jag blev precis så gammal som jag är. Så allt är väl i sin ordning.
Ja herre gud.testet slutade på 36.6 år och jag är tvärtom, nämligen 63,1.Ska man vara glad eller ledsen..... men det handlar nog mest om lekfullhet i sinnet och att våga leva ut, tror jag detta med att man ger intryck av att vara yngre än man är.
34,9! Då kanske jag kanske jag kan vänta med viktökning och rynkor ett decennium, tills när jag har kommit ikapp min ålder, hehe...
Måste skaffa en vettig fjortishobby, eller vad tycker du?!
Å yngre än R (34,3) är du också :) han hälsar förresten tillbaka
"Din ålder borde vara 21.9 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse"
Hej & hå!
Nu blev man glad. :-) Jag är ju en barnunge! Tilläggas med stolthet: jag fick visa legget på ICA idag när jag köpte cigg. O jag lider av sveriges största åldersnojja.
Catarina, jag har inte uppfattat din blog som bitter. Om någon är bitter så är det jag. Tack för ett trevligt bloggande, hit kommer jag på besök igen.
Hej catarina! Jo, din lekfullhet och självdistans går fram, det är helt klart! Du skulle vara den sista jag nämnde om någon bad mig om bittra människor.
Men, jag måste erkänna en sak. Jag kan vara din storasyster. Min ålder borde vara 35.6 år. fast egentligen är jag bara 27 "jordsnurr". Me old. fast jag gillar det, ändå. Att vara mogen, att vara förståndig. Ska bara vara förståndig nog att våga mina drömmar, så blir det chokladkaka sen!! (Helt obegripligt för alla utom mig, men ...just det...jag är egocentrerad också.)
Hoppas solen skiner lika gott på dig som på mig!
/yrsa
yrsas-tid.blogspot.com
Skicka en kommentar