Hon ville veta hur lång tid det tar. Hon ville höra exakt När det går över. Hon ringde för hon är i en känslomässig sträckbänk där även jag varit, och hon vet att jag överlevde.
Jag hade bara ett enda svar att ge: let it be.
Låt allt få plats. Krälar du så är det ok. Raggar du upp nån på krogen, låt det gå. Skrik, gråt, skratta, sup, hata, böna, förlåt eller förtvivla, men värdera inte och framför allt: stick inte huvudet i sanden. En kris är en kris är en kris är en kris är en -
Och den går över.
Men jag kan inte säga När.
Etikett livskris
5 kommentarer:
Också varit där.
Och här är en sanning till:
Man måste igenom skiten. Det finns inga genvägar.
Varenda fas måste man igenom.
Sen kan man börja läka.
Mm... tänk om man hade sådant tålamod med sig själv. Att man bara låta det rida ut. Och kanske till och med tillåta sig flyga med, som ett löv mitt i stormen istället för att inbilla sig att man kan kontrollera den. Eller söka skydd hos goda vänner.
stavar som en kratta, hähä... låter ska de såklart stå.
Skydd hos goda vänner är absolut nödvändigt, och en god vän låter också känslorna få vara som de är.
Men jag tror på det där tålamodet och vistandet i känslan ändå - vårt moderna samhälle gör dessvärre inte mycket för att hjälpa till. Tvärtom. Lyckopiller, flykt till extaser, glömska i berusning av ande eller kropp. Och mottot att du som kvinna ska vara "glad, kåt och tacksam"...
Fast det som är bra när man har gått ur en kris är att man har ofta lärts sig vad man vill ha och vad man inte vill ha. Och som jag har som ett eget mantra
" När man vet bättre så gör man bäätre".
Det gör så att man inte gör om de misstag man gjorde, och inte tolerar igen de man blev utsatt för.
man lär sig något nytt jämt.
Skicka en kommentar