Kärlek är en mycket allvarlig sak.
Visst vill vi vara charmerande inför varandra; vi skrattar och nojsar, glittrar med ögon och spirrar i hud mot hud. Lekfulla, strålande, förtrollande.
Men samtalet. Förtroenden och frågor. Min öppna kropp.
Allt det ur djupet av min själ, det är för dig och bara dig, det är min litenhet och min sorg, min längtan och mina tillkortakommanden. Jag ger dig mig med risk för mitt eget liv.
Du kan förbruka mig.
Du kan värna mig.
Du kan välja att stå ut med mig eller du kan tröttna på mig.
Kanske kan du också älska mig?
3 kommentarer:
Oj så vackert skrivet.
Och så sant.
Makalöst vackert.
Tack ni båda.
Jag hade tittat en kvart på "Bonde söker fru" och var oerhört beklämd över hur de exponerar människors längtan efter närhet i TV, gör ytlig underhållning av det hela. Frågade mig själv om jag skulle kunna vara en av medverkande. Svaret var definitivt Nej.
Då kom också tanken om det stora allvar som kärlek är.
Skicka en kommentar