Äventyr i Nordafrika, del 4

Solen hade gått upp över den mäktiga saltslätten. Jag svepte ett glas hett kaffe och köpte en ökenros, en säregen skulptur av salt, sand, vatten och mineraler som kan hittas ett par meter under Saharas sanddyner.
Sedan rullade vi vidare mot fordonsbytet: från buss till jeep.

Nu blev det full fart! Arabiskt pop på högsta volym och gasen i botten, rakt ut i det gulvita, oändliga! Ju mer entusiastiska vi blev, desto mer trixs bjöds vi på av vår tunisiske chaufför. Uppför kullar, nerför kullar, fast i sanden, ingen mark under framhjulen, slalom mellan vallarna - och det skumpade och bumpade och jag blev så in i helvete kissnödig!

På klockren skolfranska lyckades jag förklara mitt nödläge. Och ja, ni gissar rätt: jag har kissat bakom den enda busken i hela Sahara...

Så kom vi fram. In the middle of nowhere ligger "Star Wars-byn", ett helt set av kvarlämnade kulisser som få kan undvika att känna igen. Märkligt. Och häftigt.

På vägen tillbaka passerade vi vandrande beduiner och deras djur; dromedarer, åsnor, getter. På åsnekärrans flak satt en grupp flickor och vinkade glatt till oss. Vid den ödsliga brunnen vilade en ensam gammal kvinna.

Inte bara solen värmde mig, där i jeepen, på väg hem från Sahara, på väg norrut mot badorten igen.

George Lucas och jag.
Vi är lika kära i landet, landskapet och människorna båda två.