Jag har spelat en match i ett spel jag aldrig varit riktigt bra på.
Blåögd och bejakande har jag flyttat mina pjäser till positioner där de varit fullt synliga och där jag tyckt att de kommit till sin rätt. Ett tag var det en lustfylld lek. Sen blev det mer ett slagfält. Och jag förstår nu att tekniken skulle ha varit att iskallt och strategiskt lura i skuggorna. Listigt smyga in från sidan. Hålla tillbaka, och sen slå till.
Så jag ser med ett hugg i hjärtat på min fallna drottning och tänker att jag hade kunnat undvika det här. Om jag hade varit en annan än den jag är.
1 kommentar:
Men det är du inte. Och det är jag glad för.
Skicka en kommentar