Människor jag mött: Steve

Av en slump befann vi oss i samma övergivna stenby uppe i bergen. Av en slump stod vi bredvid varandra vid bardisken och bokade varsin pilgrimsmeny. Av en slump såg vi på varandra och sa att vi ju skulle kunna äta middag tillsammans.

Det ösregnade. I kaminen sprakade veden. Vi åt och pratade. Två kilometer framför oss låg den kultplats där vandrare i tusen år rent bokstavligt gjort sig av med sin själs bördor. Miljoner stenar har lagts på hög vid ett litet järnkors uppe på en hög påle.

Han var spänd. I ett års tid hade han tänkt på den här platsen. Planerat, förberett, längtat, våndats. Han hade aldrig förut satt sin fot i Europa. I ryggsäcken bar han askan efter sina döda föräldrar och en sten som pappan ritat en gubbe på till honom när han var barn. Nu var det mörkt och sent, men i gryningen skulle han dit upp, till korset, och göra sig fri.

- Kan du gå med mig imorgon? frågade han. Jag vågar inte vara ensam.

Tidigt nästa morgon väntade han på mig. Blek i stor regnponcho och med ryggsäcken hårt i handen. Vi började gå.

- Jag är här, precis bakom dig, sa jag. Hela tiden. Vill du prata finns jag här, vill du vara tyst och ensam håller jag mig en bit bort. Men jag lämnar dig inte.

Vid korset slutade det regna. Precis ovanför sprack molnen upp och en starkt lysande nymåne syntes mot rosa bakgrund.

- Du ser, sa jag. Din mamma och pappa är här med dig.

Han såg alldeles lugn ut. Sen gick han stilla upp på högen av stenar och strödde ut askan. Efter en stund kom han tillbaka, med ett stort leende.

- Ta ett kort av mig nu, när jag kastar stenen, sa han och nästan skrattade. Så kan jag visa min familj därhemma.

När vi vandrade tillsammans utmed bergskammen följde oss en regnbåge på ena sidan, hela vägen. Nu gick vi skuldra mot skuldra. Jag sjöng. Han visslade. Vi pratade om ditt och datt. Solen sken och regncaperna åkte av.

Fem timmar senare stannade jag i en liten by vid en flod. Han skulle vidare, vi sa vi hej då och sågs aldrig mer.

Allt jag vet är att han heter Steve och kommer från Boston. Och att inget kanske var av en slump när allt kommer omkring.