Mina jubelrop bara väller fram. Får fart av min entusiastiska förundran och färdas västerut med förtjusningens höga hastighet. Jag tror att jag har fått en ny förebild!Så här: Canadas premiärminister Stephen Harper har aldrig läst en bok. Det tycker författaren Yann Martel (Berättelsen om Pi - en otroligt spännande och suggestiv roman) är för djävligt.
Vad gör han? Gnäller och sätter sig på sina höga kulturarbetar-hästar?
Icke. Han skickar en bok var 14:e dag till mr Harper. Med boken - en present - följer ett långt och pedagogiskt brev, där Martel för fram tankar om författaren och nycklar till själva boken.
Hör bara*:
"The great Jane Austen. She is a shining example of how art—like politics—can take the least promising ore and transform it into the finest metal."
Eller:
"By all accounts, Strindberg was a miserable sod. He had a boundless capacity to be unhappy, especially in his relations with women. But he also had a mind of immense energy, intelligence and originality, and he wrote brilliant plays."
Eller:
"Voltaire lived between 1694 and 1778 and was one of the great gadflies of his time. In Candide he lampooned what he felt was the facile optimism of the day, an optimism best expressed by the philosopher Gottfried Leibniz’s formulation that our world is “the best of all possible worlds” (you might remember that line from an ironic Kris Kristofferson song)."
Första presenten skickades 14 april. Då kom ett skriftligt tack från en av Harpers sekreterare. Sedan dess - inte ett ljud. Nyligen skickade Yann Martel bok nr 16.Vilken hjälte! För första gången förstår jag till fullo det citat som jag som lätt romantisk tonåring kladdade på mina skolböcker:
"Tänd hellre ett ljus än klaga över mörkret."
*Utdrag ur Martels brev till premiärministern. För att läsa mer, gå till: http://www.whatisstephenharperreading.ca/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar