Ibland är det bara helt tomt

Som nu...

Jag kommer inte på ett dugg att skriva om. Det är beckmörkt ute, inga julljusstakar lyser ännu upp gatan och ingen glögg värmer lite småhuttrande bloggkrönikör. Huvudet är urblåst och jag riktigt känner påsarna dras ner under ögonen. Tre av mina gymnasieklasser håller på att spela upp sina egna manus den här veckan, och det är härligt att få byta klassrum mot aula (faktiskt en fungerande teater) men det är mycket jobb med att hitta rätt låtar och prylar. I morgon MÅSTE jag hinna dammsuga, för jag får besök. Och tänk om det gick att sova lite mer än sex timmar per natt. Till helgen kanske.

Jo, min dotter bad mig skriva något om Benjamin som vann Pokerfejs igår! Vi satt tillsammans, flickorna och jag och bara njöt. Vilken kille! Glimten i ögat, huvudet på skaft, humor och distans. Det är nog första gången i mitt liv jag tyckt att ett frågeprogram har varit underhållande. Jag kunde inte låta bli att applådera när han - med ett varmt pokerface, fritt från självgodhet och hävdelsebehov - kammade hem en miljon, fast han låg sist. Hans taktik? Intelligent ödmjukhet.