fredag, november 16, 2007

(till Katrin:) Jag kan också skriva om fylla!

(till mina läsare:) Förlåt, det är inte Stureplan. Och jag är inte omåttligt populär, inte ens igenkänd. Inga dörrvakter låter mig gå förbi 'de där vanliga'. Kläderna är långt ifrån dyra och utmanande. Frisyren rufsig som vanligt.
Men jag gör ett försök att vara som Katrin och beskriva mitt vilda liv! Och i avsaknad av ett aktivt festande i nuläget väljer jag att berätta några minnen från förr...


Sörmländsk småstad, 70-tal, SIA-skolan och Gul&Bla jeans

Bästisen i parallellklassen hade snott en flaska hemgjort körsbärsvin av sina föräldrar. Vi gick i åttan och skulle på dans i Folkets Hus. Jag var kär i Erik, gitarristen med de svarta lockarna som spelade i samma ungdomsband som jag, men det var min bästis också, så jag sa aldrig något. Istället fann jag mig ute i skogen med hans äldre bror, kyssandes och kelandes, och ja, vi pratade t o m med varandra. Jag var gräsligt berusad (bjud mig aldrig på körsbärsvin!) men minns att jag tyckte mycket om både samtalet och kyssarna. På måndagmorgonen var jag lika blyg som vanligt, så det blev aldrig mer än ett minne. Ett något pinsamt minne måste han ha tyckt, som inte ens fick ögonkontakt med mig i nyktert tillstånd...

Sörmländsk lite större stad, tidigt 80-tal, gymnasium & Lacoste-tröja (men aldrig på mig)

Luciavaka med samhällsvetarna. Där gick Tommy, rödhårig rockare med fladdrande lång kappa. Jag var helt såld, han var helt enkelt den ende som inte var borgerligt prydlig med vit tenniströja och mörkblå lamull över. Och först flirtade han faktiskt med mig. Men så bekände han sin kärlek till Anki, och jag spetsade glöggen med renat, sittandes under ett matbord som en riktig Ior. Sen kastade jag disktrasor på Tommy och Anki som pussades i soffan, spydde på golvet och låg till sist i en snödriva utanför festlokalen och ville dö. Men Anki, min rival, struntade i sin beundrare och tog hand om mig istället, vallade mig i den kyliga decembernatten och försäkrade mig om att allt skulle ordna sig. Fasen vilken schysst tjej!

Att jag överhuvudtaget vågade visa mig nästa skoldag är nog det modigaste jag gjort.

2 kommentarer:

Anonym sa...

ja, modig var du men alla har vi gjort saker som är mindrin genomtänkta

Catarina sa...

PS Min mamma frågade vem Katrin var. Förtydligar: Shulman. Alex fru. Toppbloggare. Jag såg henne på TV igår, det är en skärpt tjej med känsla för timing. Egentligen är jag bara avundsjuk. Vill också vara snygg, populär och älskad av mörk snygging!