Mitt emot min balkong ligger en skola. Imorse stod där ljusklädda barn och firade skolans sista dag. Det högg till i hjärtat och jag höll på att börja storgråta. Varför är jag här och inte hos mina flickor? Vad håller jag på med? Med ett stort svart hål bakom bröstbenet gick jag till jobbet, det där uppslukande, utmanande och utmattande. Om bara barnen, den familj jag har kvar, fanns här skulle allt kännas bättre.
Mitt i mitt eget arbete ringer en man och säger "Hej, jag har fått i uppdrag att skriva lite om slottet, men jag tänkte att du kanske redan har något?" Jaha. Ja. Visst, jag skriver. Men jag tar ingen gammal text, utan författar en ny. Hur lång ska den vara? 3500 tecken. Shit. Det slänger man inte ihop på en kvart.
Till sist kommer jag i alla fall iväg till Läckö för att titta till scenbygget på borggården. Stiligt! Plötsligt börjar det regna och jag fryser i bara sandaler och linne, så den stund av återhämtning jag hade tänkt mig i trädgården får utgå. Åker tillbaka till stan istället.
En efter en går hem från jobbet. Jag funderar allvarligt på att göra detsamma. Har ett 32-sidor långt programblad att korrekturläsa.
En annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar