Men min chef uttryckte sin önskan att jag skulle vara med i den privata sfär som bjuds in till förfriskningar (läs champagne) innan föreställningens början. Han har rätt, jag räknas numera till the very important persons. Känns det så innerst inne? Jag som kröp ner i väskan som barn, jag som alltid trivts bäst bland teaterns tekniker, jag som på fester alltid hamnar med barnen som deras lekledare.
Är glad att jag packade strykjärnet och finklänningen.
2 kommentarer:
Men Catarina, du har alltid varit en Very Important Person! För mig blev du det i gymnasiet när jag lärde känna dig, du begåvade, begåvade människa. Har följt din blogg ett tag, men börjar mer och mer känna mig som en peeping Tom - så nu ger jag mig tillkänna!
Du skriver fantastiskt, vilket inte är nån överraskning - du var rasande duktig redan då!
Varmast/ Malin (H3A)
Malin - är det sant?! Var är du? Hur får jag tag på dig?
Tänker på dig - vi var ju parhästar i skolbänken! Lika ivriga att ifrågasätta, förstå, förvandla till vårt eget.
Så glad jag är att du skrev en rad här - och tack för fina ord.
Skicka en kommentar