Riktigt feberyr i natt. Vaknar halv åtta och ger mig av direkt. Streckkör med en smörgås vid min sida, lyssnar på "Ring så spelar vi". Varför kan jag inte vara folklig? tänker jag. Varför kommer jag garanterat aldrig ringa till ett sånt program, hur lätta jag än tycker att frågorna är? Eller köpa en bingolott? Resa på husvagnssemester? Funderar i vingliga banor, och undrar om det är det adliga arvet eller uppväxten i isolering som ligger i botten.
Kommer fram i tid, hinner äta en snabb lunch innan jag och N och mina föräldrar åker till ridlägrets avslutning.
M sitter spikrak i sadeln. Fullständig balans. Helt orädd. Hoppar högt och säkert. Hon är tolv år...
Och jag är djupt imponerad.
Så flyter dagen vidare sittandes på ett båtdäck med skruvmejsel i handen, god middag och packning av flickornas utspridda kläder. I morgon åker de till Dalarna. Utan mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar