Lidköping måste vara landets mest trafikerade stad. När man har lite ont om tid så där, då är det helt hopplöst och rätt stressande att stå och vänta med brummande motor för att komma ut på en väg. Är det inte från ena hållet det kommer en bil svischande, så är det från det andra. Min korta vila mellan 8-16 skiftet och 17-23 skiftet krymper just på grund av alla dessa bilar. (De har infört gratis stadsbussar. Jag förstår precis varför.)
Idag har jag besökt Falbygdens ost för första gången i mitt liv. Ostbuffén såg smaskig ut, men det kändes inte helt rätt att klämma i sig ost och kex till lunch. Speciellt inte utan tillhörande rödvin. Sen har jag försökt organisera 27 musikers ankomst, med nycklar, transporter, information och individuella behov. Ett tag kändes det helsnurrigt, men så landade tankarna på organisationsklistret, och nu är vi beredda att möta en orkester.
Ska ta en dusch. Äta en sallad. Och åka ut till slottet. Jo, jag har roligt. Också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar