Det är ofattbart. Jag har legat på en alldeles för hård säng sedan första maj, med gästmadrass i garderoben, och så fick jag den geniala idén att lägga madrassen på sängen istället - och vips sov jag som en stock och hade mindre ont i ryggen när jag vaknade. Det där med att ta hand om sig själv, hur svårt kan det va?
(”Du tar hand om alla andra hela tiden. Vem tar hand om dig?”, sa han som vann mitt hjärta. Kärleken försvann, men högaktningen finns kvar.)
Far runt som en tätting som vanligt och fixar allt utom det som står överst på min lista. Har inget val. Mitt uppdrag är att ansvara för personal, budget och verksamhet och målet är den färdiga föreställningen i juli. Jag gör det som måste göras, oavsett om det ligger på mitt bord eller inte.
Ännu en alldeles för lång dag. Jag måste se upp.
För nu är det definitivt ingen som tar hand om mig.
4 kommentarer:
Som sagt: försök ta hand om dig själv också!
Man blir alldeles matt av att läsa om dina långa arbetsdagar. Jag som tyckte att jag hade ett intensivt jobb... ojojoj.
Kreativitet är både underbart och farligt på samma gång: man har så kul eller det är så stimulerande att man glömmer bort att pausa. Eller så finns det inte utrymme för det (tror man).
Men föreställningen blir inte bättre av att du sliter ut dig... Om ingen annan tar hand om dig måste du själv göra det.
Sluttjatat från min sida.
(men eftersom jag själv ramlade i utmattningsträsket så blir jag orolig när jag läser dina inlägg)
Stort tack för omtanken, och du har så rätt.
Har just bestämt att jag tänker ta en ledig kväll. Bara ligga i soffan och glo på tv. Aktiv avkoppling!
Bra! :oD
Fan....någon kanske borde varit jag.
Men det är bra att du ser upp.
Och/men jag vet ju också hur vår kind av heroin fungerar....det är bara så. Så jag vet att du också mår bra.
Det där omhändertagande-pratet är kanske på ett annat plan. The basic. Plan.
Skicka en kommentar