Jag satt en stund på en sten och tänkte på ditt och datt, gammalt och nytt. Fylldes av lycka för den natur som omgav mig, och ett stråk av längtan efter de öar jag aldrig mer kommer att besöka. Träkyrkor. Fiskebodar. Slåtterängar.
Sen gick jag tillbaka hela vägen, och tog mig till Vänerns riviera för att äta min matsäck. Simmade en stund. (Ja visst ja, vattnet är inte salt här.)
Och bestämde att bloggen ändå får bli en slags dagbok en tid framöver. Jag träffar ju inte mina närmaste så mycket numera, och en ur min familj sa häromdagen:
"Jag läser din blogg, bara för att då vet jag i alla fall hur du har det."
För er som inte har en aning om vem jag är kan ni välja att göra upphåll i läsandet eller dras med i mitt liv denna sommar. Och för er som känner mig; se det som rapport från en vän! Låt oss sedan möta hösten tillsammans, på riktigt.
4 kommentarer:
Tack för tipset! ;-)
Fler kommer med all säkerhet, mr Sid - nu när jag ska dagboks-blogga! Varje utflykt i Raggar-Arnes land dokumenteras här på sidan under de närmaste tre månaderna.
Det låter bra. Fast jag rest kors och tvärs i Skaraborg, så har jag säkert bara skummat ytan av natursköna ställen.
Ser fram emot din dagbok! Älskade den förra. Det ligger något lätt andaktsfullt att få titta in i någon annans liv.
Sen möter jag dig gärna i verkligheten när du vill.
Må så gott,
Kram Kia
Skicka en kommentar