Efter lunch iväg till slottet. Fysikt arbete - hurra! Helen och jag bar skåp och bord och stolar och klädstänger mellan rum med medeltida anor. Svetten rann och stressen rann bort.
Och så, min egen stund: när alla andra går hem till familjer och vänner sitter jag kvar på kontoret och fokuserar, äntligen. Punkt efter punkt på listan stryks. Hungern dämpas med vatten och lakritskola.
Så är det att vara projektledare: när allt ska utföras finns inte tid att tänka. Alltså måste tänket vara klart innan själva realiserandet. Det dyker hela tiden upp saker som kräver reflektion och övervägning, så dagarna blir ofrånkomligt långa. Och svettiga.
Förlåt mig, ni sommarlediga, men för min del får det gärna bli en gnutta kyligare i luften. Jag tänker bättre då!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar