Min lilla solstund

Igår var den sista helt fria dagen på lång tid framöver. Jag och min yngsta åkte till ön. Gräs behövde klippas, elmätare läsas av, en båt flyttas. Stockhuset från 1854 ser ut som om det lånats från Skansen, nedanför trappan där man alltid sitter ligger en grönskande täppa och skimrande äng bakom höga lövträd. Det är min oas, mina rötter, mitt hem.

På eftermiddagen under busig badmintonmatch:

- Mamma, kom lite närmare...
- Ok.

Svisch! Låååång boll.

- Din skurk! Du lurades!
- Ha! Kommer du blogga om det här nu?

På kvällen tackade jag henne för en fin dag. Sa att ön är det enda ställe jag riktigt kan koppla av på. Hon svarade:

- Och så din lilla solstund. När jag körde båten.

"Min lilla solstund". Ja, den var igår. Nu väntar 10 veckors intensivt arbete.