Plötsligt: klarbå himmel och strålande sol, och det känns tufft att gå inomhus. Så när en i gänget inte mår bra, utan behöver åka tillbaka till stugan för att vila, bestämmer vi andra oss blixtsnabbt för att strunta i repetitionen och dra iväg på utflykt.
Tar varsin skoter upp till Markasaari, där flickorna redan är, och kokar kaffe på elden som brinner på sluttningen mot älven. Sitter där och bara njuter. Sol. Snö. Vidsträckt vy. Blånande skuggor. Tystnad. Ro. Ändå pratar vi igenom stora delar av operan, som en liten minnesrepetition.
Tillbaka hemma på kvällen blir det mat och sångrepetition av slutkören (fyrstämmig). Kinderna hettar en aning. Bastun håller på att bli varm. Ölen är redan kall.
Kan man ha det bättre än så här?
Så speglas vi i varandras liv...
(klicka på hundens öga och jag syns)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar