Kanske behöver den bara vänja sig vid vardagen igen. Det ständiga innesittandet. Datorstrålningen. Ansvaret för tio gånger så många människor i ett projekt med 100 gånger så stor budget.
Ändå får jag en hel del gjort. Tråkiga saker. Ekonomisk återrapport. Tandläkarbesök. Nej, jag klagar inte. Jag längtar bara tillbaks en aning...
Gänget är kvar här uppe, åker skoter och badar bastu.
Kanske tänker de på mig nån gång ibland?
1 kommentar:
Jaaa ... visst saknar man känslan ... Vitt är så välgörande. Älskar våren, knopparna, snödropparna - men är så glad att jag fick lite mer snöljus och fick vila ögonen långt, långt borta över fjällen. Så härligt att läsa i kapp i din blogg - vilken fantastisk påsk!
kram!
Skicka en kommentar