Sover till 9, och när jag till sist tittar ut ligger ett tjockt lager snö över allting. Dåså. Ingen hets ut på skidor, eller promenad, eller pressa fram fräknar på en renfäll i en snödriva. Tillbaka i sängen med bok. Tittar igenom manus. Tänker igenom allt en sista gång. Dricker ett antal koppar kaffe med olika människor i olika stugor. Lagar lite mat.
Först på eftermiddagen har vi ett repetitions-pass innan vi mörklägger bygdegården med vårt vanliga sopsäckstrick. Och så, på kvällen, kör vi genrep för en glad publik på tre vuxna och två barn. Femåringen sitter blixt stilla och koncentrerad. Jo, visst är det hans mamma som sjunger, men jag tror framför allt att dockorna förtrollar. Det är något magiskt med att se en människa i "frusen form" röra sig och leva. Stiliserat uttryck. Inget onödigt krafs. Öppet för våra egna fantasier.
Jag är nöjd. Ok, ett genomdrag till hade varit på sin plats innan premiär, men jag litar på artisterna. Vet att de lägger in en extra växel imorgon.
Eldar bastun.
Inget groll, ingen oro kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar