Ice Hotel

Föreställningen söndag kväll gick ännu bättre än fredagen. Efteråt blev det glada skratt, jojk, öl och påsktårta, sånger om norrsken, runor eller känslan av frihet när man far fram på sin spark genom livet, och till sist flyttas festen tillbaka till byn där O blåser eld samtidigt som krigardrottningen utmanar sångarkungen på snöbrottning.

I säng halv fyra, upp igen halv åtta, inte helt fräsch...
C kör oss till Ishotellet där vi hänger en timme medan hon fortsätter med tjeckiska turister till flygplatsen.



Ishotellet, det naturligt undersköna och sinnligt säregna, smälter. Där ligger plank över vattenpussar. Både baren och kyrkan är stängda p g a ras. En vecka till har hotellet öppet, sen rinner skulpturer och strukturer tillbaka ner i Torneälven. Kretsloppsturism. Återvinningskultur. (Brilliant helt enkelt.)



Men det är fortfarande vackert. Tyst, stilla.



Fruset liv.



Och nästan alldeles tomt.

När C kommer tillbaka åker vi till hembygdsgården och äter våfflor innan hon vinkar av oss vid flyget. Vilken strålande människa hon är. Och så mycket vi får vara med om, genom henne, hon vår port till Lappland.

I Stockholmsförorten cyklar ungdomar runt i jeansjackor. Inte en enda snökristall i sikte. Fullt av skräp på gatorna. Jag tvättar och handlar och ser på bilder och skriver ner den långa lista av arbetsuppgifter jag måste hinna med imorgon.

Här och nu.
Samtidigt bevara minnen med glädje och tacksamhet.
Det finns inget annat sätt att förhålla sig till livet.

Andra bloggares om Ishotellet, Ice Hotel, Lappland