Det blåser på Åland. Det kanske blåser på månen också?
Jag håller på att regissera världens bästa ”Dido och Aeneas” med världens bästa unga sångare. Och jag läser världens bästa bok:
”Skord hade nu levat så länge i världen att han börjat förstå att människolivet var en ledsam och utdragen historia. Man fick snuva, man fick liktornar och ridsår och det mesta som människor tänkt ut gick inte alls eller gick illa.
Annat var det med berättelserna om deras liv. De var nästan alltid muntrare och var de inte lustiga utan fasansfulla så gick de i alla fall fortare än det sura och sega levandet.”
(Ur ”Rövarna i Skuleskogen” av Kerstin Ekman)
Det är kanske därför jag håller på att levandegöra berättelser?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar