Ljuset letar sig in i vår stuga. Utanför är allt vitt vitt vitt.
Solen ler mot oss även idag, men vi måste jobba, annars blir det ingen premiär på fredag.
N och M kör först hundspann med sin kompis och värdinna här uppe. Sen spänner de varsin draghund runt magen och ger sig ut på skidor. Det hade gått bra i början, tills de tre hundarna varit så trötta att de bara lagt sig ner i spåret, gång på gång. Till sist hade tjejerna bestämt sig för att låta hundarna vila, och spänt loss dem.
Vips! Inte ett spår av trötthet! Tre smarta siberian huskys hade omedelbart gett sig av i full fart hem. De tre skidåkarna fick vackert ta sig hem av egen kraft: 3 km tillbaka till huset.
Ännu med hund fast runt magen...
Samtidigt: I byahuset där vi repeterar är det kallt, men vi håller ändå på två omgångar. Jag har kortat ner Mozarts "Figaros Bröllop" till sin absoluta kärna: två kärlekspar i olika faser av en relation. Figaro och Susanna (de två sångarna) ska gifta sig och är fyllda av både lycka och oro inför detta. Greven och grevinnan (dockor, med sångarnas röster) har slutat nå varandra i kärlek och attraktion. Greven löser detta genom att söka sig till annan kvinna (Susanna) och grevinnan genom ett självpåtaget martyrskap. Som en iakttagare till dessa (och ibland deras verktyg) finns Cherubin - ynglingen, ännu inte i en relation men fullt övertygad om att kärlek är alltings mening. N kommer och repar sin roll sista timmen.
Mötet dockor - människor är spännande. När greven (docka) ska förföra Susanna (människa) sätter han helt enkelt sig på henne, och när greven blir förbannad på sin tjänare (en människa) växer han sig högre och högre och till sist gör han sig bokstavligen av med sin egen dockskötare.
Imorgon ska vi lägga slutet. Publiken kommer aldrig att tvivla på vilka som hör ihop, trots att karaktärerna själva i historien är tämligen förvirrade av alla känslor. Docka möter docka i poetisk slutvirvel och människan Susanna får sin mänskliga Figaro i en slutduett.
Oskars makalösa dockor: Grevinnan och Greve Almaviva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar