Men vi har ingen pianist alltså repeterar vi inte, utan drar iväg:
Fyra skotrar, fyra vuxna, två ungdomar, ett barn, två ryggsäckar med mat och reservsockar.
Först hela vägen upp till Vikosjärvi för att hälsa på i Juhas stuga. Fyra bröder bor i byn, en av dessa har hittat en "fjälla". Alltså fem bofasta, totalt. Samer. På kullen ett enormt rengärde, med kanske 200 djur. Måste vara enormt ödsligt, framför allt på vintern.
Sen drar vi vidare. Kör lite lös-snö då och då, solen tittar fram, och vi landar i Markaasari, i familjens stuga. Tänder i kaminen, värmer souvas över elden och provar sen att doppa marshmallows i whisky innan de grillas. Rekommenderas!
Efter en stund tystnar bullret i stugan. Jag gör som de andra och lägger mig på en säng. N läser sagor för femåringen. C + O somnar. Värmen sprider sig. Lugnet lägger sig. Och tiden bara går, stilla och utan prövningar.
Flera timmar senare återvänder vi till stugorna i Lainio, och möter vänner från Kiruna som kommit på påsksemester. Köttsoppa, lite mer lek med barnen och så i säng.
Det är ett paradis här uppe. Idag var det fullständig vila.
Imorgon repetition igen. Och kanske måste jag då ta tag i något som jag tänkt på de sista dagarna. Återigen ansvar.
Det nöter på mig.
1 kommentar:
Dina skildringar av Lappland får mig att undra vad jag egentligen håller på med här nere i grå-Stockholm. Jag längtar Lappland.....
Skicka en kommentar