Dörren glider igen bakom mig med ett väsande ljud. Det låter som ljudet från en Rowlingsk dementorkyss. Ett ödesmättat lockrop från andra sidan. Långsamt och hotfullt sluts rummet och jag står ensam i ett avlångt mausoleum. Väggarna är marmorerade och ljuset iskallt.
Plötsligt vinglar hela rummet till. En oförutsedd gungning och så ett skärande skrik utifrån. Golvet börjar skaka och väggarna rör sig sakta åt olika håll. Skriket övergår i ett utdraget gnisslande och snart darrar även jag. Tänker att det är nog slut nu. Jag kommer att begravas levande i fuskmålad marmor och lysrörsbelysning...
Innan jag går av på våning 14 har jag hunnit spela upp en hel film för mig själv. Det kan vara mycket fantasieggande att åka hiss!
1 kommentar:
Det finns en man som är grymt intresserad av att se den filmen! bjuder på favo fiket! en trappa upp
tyst lungt du berättar......
T/mannen
Skicka en kommentar