Jag har svarat alldeles för mycket i mitt liv. Ansträngt mig för att reda ut, förklara, begripa, leva mig in i. Tvärtemot gammal ordspråks-sanning har jag ansett talandet vara guld. Tigande har drabbat mig och skapat osäkerhet, och eftersom jag inte vill utsätta någon annan för just detta har jag pladdrat på. I skrift eller prat.
Det är förstås helt galet. För varje resonemang som lämnar mitt inre dräneras jag en aning. Hyvlar en skiva från min person och serverar någon annan. Varsågod: en bit engagemang, helt kostnadsfritt.
Vissa spottar ut. Några säger inte ens tack. En och annan har genom året tagit ett rejält bett. Sedan finns det förstås flera som varsamt tar emot. Berikas. Och ger tillbaka.
Men ändå. Från och med nu ska jag betydligt oftare tänka på visdomsordet från en kinesisk Fortune Cookie.
fredag, maj 30, 2008
torsdag, maj 29, 2008
Min rikedom
Idag för 16 år sedan blev jag mamma. Efter en lång natt av töcken och smärta fick jag ligga på ett operationsbord med en grön skärm mellan mig och min öppnade kropp. Vi diskuterade Matteuspassionen med narkosläkaren, min man och jag.
Så hördes ett litet ljud. Inget skrik, ingen panik. Minns att hon låg mot min hals, sedan var det snurrigt ett tag igen och jag vaknade i ett mörkt rum alldeles ensam. Minuter av fullständig förtvivlan och outhärdlig övergivenhet innan de kom, pappan och barnet.
Barnet är nu en ung kvinna. Intelligent, vacker, kärleksfull, modig, öppen, begåvad och rakryggad. Och det finns ännu en strålande ung människa i mitt liv, några år yngre. En flicka med kraft, kompetens, humor, skönhet, styrka och stor generositet.
Jag är världens rikaste.
Så hördes ett litet ljud. Inget skrik, ingen panik. Minns att hon låg mot min hals, sedan var det snurrigt ett tag igen och jag vaknade i ett mörkt rum alldeles ensam. Minuter av fullständig förtvivlan och outhärdlig övergivenhet innan de kom, pappan och barnet.
Barnet är nu en ung kvinna. Intelligent, vacker, kärleksfull, modig, öppen, begåvad och rakryggad. Och det finns ännu en strålande ung människa i mitt liv, några år yngre. En flicka med kraft, kompetens, humor, skönhet, styrka och stor generositet.
Jag är världens rikaste.
onsdag, maj 28, 2008
Sleepless in -
Det blåste i mitt inre igår. Sedan kunde jag inte sova. Dumt. Nu sitter jag här med grus i ögonen. Suddiga tankar, simmig själ. Solen lyser in genom min rostfärgade linnegardin, men jag har inte ork att uppskatta den.
Man måste sova.
Men jag vill så gärna förstå...
Man måste sova.
Men jag vill så gärna förstå...
tisdag, maj 27, 2008
Välsignad
Han bredde ut sina stora armar och gav mig en rejäl omfamning. Kysste mig på kinden. Sist av allt välsignade han mig.
Jag vandrade ut i verkligheten och kände mig bättre än på länge. Såg på folk runt om mig och tyckte att alla var ovanligt vackra just idag. Log ömt överseende åt tung trafik, buller och smuts. Gick ner i tunnelbanan med positiv inställning till en stunds svalka i kombination med miljövänlig transport. När jag missade pendeltåget tänkte jag hur skönt det skulle bli att sitta ner i solen och bara vänta en stund.
Om allt detta berodde på välsignelsen eller att jag var befriad från låsningarna i ryggraden, det vet jag inte. Men jag är mycket tacksam mot min kiropraktor.
Jag vandrade ut i verkligheten och kände mig bättre än på länge. Såg på folk runt om mig och tyckte att alla var ovanligt vackra just idag. Log ömt överseende åt tung trafik, buller och smuts. Gick ner i tunnelbanan med positiv inställning till en stunds svalka i kombination med miljövänlig transport. När jag missade pendeltåget tänkte jag hur skönt det skulle bli att sitta ner i solen och bara vänta en stund.
Om allt detta berodde på välsignelsen eller att jag var befriad från låsningarna i ryggraden, det vet jag inte. Men jag är mycket tacksam mot min kiropraktor.
måndag, maj 26, 2008
Flipperspel
Med osannolik effektivitet flyttar jag mig mellan soffa och skrivbord, mellan fast och bärbar dator. Än hit, än dit. När den ena maskinen matar fram en utskrift författas ett mail på den andra. När den senare har To Do-listan uppe för avbockning skrivs krönikor, inbjudningskort och transportplanering på den förra. Mailen mellan mina båda Macar far i skytteltrafik, ibland agerar jag själv kurir med en USB sticka.
Jag är en modern hemmafru. För 50 år sedan hade jag lekt flipperkula mellan spis, tvättstuga och dammtrasa.
Vilket påminner mig om att jag också måste handla, tvätta, diska och laga mat...
Jag är en modern hemmafru. För 50 år sedan hade jag lekt flipperkula mellan spis, tvättstuga och dammtrasa.
Vilket påminner mig om att jag också måste handla, tvätta, diska och laga mat...
söndag, maj 25, 2008
Jag kanske skulle ge dem ett tips?
Björkman & Co är ute och cyklar. De söker efter perfektion. Det blir oantastligt professionellt, men kyligt och själlöst.
Nu vill Europa se känslor, drivkraft och en mängd jävlar anamma. Det gör inget om det blir pinsamma felsägningar på dålig engelska, bara dessa skriks ut med stark eufori.
Västeuropa är för tekniskt och polerat. Nu svallar slavisk, balkanisk och baltisk livfullhet mot de före detta herrarna på täppan. Bäva, det säger jag bara.
Känns det viktigt att Sverige placerar sig bättre nästa år?
Mitt tips: låt oss skicka Amanda Jensen som får sjunga grymt personligt och ibland lite småfalskt, så där som bara hon kan. I strumplästen givetvis. Bakom henne hoppar Susanna Kallur fram och tillbaka över några häckar (hon kan också vråla när hon blir glad). Slutligen Petja Svensson i vilt rött hårsvall som spelar på sin cello så att det ryker.
And finally; twelve points goes to Sweden.
Läs även andra bloggares åsikter om melodifestival, ESC, schlagerfestival, Perelli, Björkman
Nu vill Europa se känslor, drivkraft och en mängd jävlar anamma. Det gör inget om det blir pinsamma felsägningar på dålig engelska, bara dessa skriks ut med stark eufori.
Västeuropa är för tekniskt och polerat. Nu svallar slavisk, balkanisk och baltisk livfullhet mot de före detta herrarna på täppan. Bäva, det säger jag bara.
Känns det viktigt att Sverige placerar sig bättre nästa år?
Mitt tips: låt oss skicka Amanda Jensen som får sjunga grymt personligt och ibland lite småfalskt, så där som bara hon kan. I strumplästen givetvis. Bakom henne hoppar Susanna Kallur fram och tillbaka över några häckar (hon kan också vråla när hon blir glad). Slutligen Petja Svensson i vilt rött hårsvall som spelar på sin cello så att det ryker.
And finally; twelve points goes to Sweden.
Läs även andra bloggares åsikter om melodifestival, ESC, schlagerfestival, Perelli, Björkman
lördag, maj 24, 2008
fredag, maj 23, 2008
Mina män
Jag har Lars hos mig i sängen. Han är stor och tung och svart, så han stannar nog där ganska länge. Men sen, när jag är färdig med Lasse, ja då byter jag nattsällskap. Tror att det blir Uffe. Honom har jag alltid gillat att umgås med.
Tags Vädermannen, En dramatikers dagbok, Lundell, Norén
Tags Vädermannen, En dramatikers dagbok, Lundell, Norén
torsdag, maj 22, 2008
Mer Descartes
Exempel 1
Reporter:
- En undersökning från SACO har kommit fram till att det lönar sig för kvinnor att förbli singlar. En kvinna som blivit sambo alternativt gift sig tjänar 8 % mindre än när hon levde ensam.
Slut på reportage. Och? När kommer slutledningen och den egna reflektionen? En kvinna som blivit sambo, alternativt gift sig, har gått ner i arbetstid för att hon antagligen ska få, får eller har fått barn. Lönsamt?
Exempel 2
Journalist frågar Charlotte Perelli:
- Är det sant att ni sytt i fler skenor i klänningen? Har Ukrainskan härmat din klädsel? Hur har du blivit så smal?
Perelli svarar med substans bakom pannbenet, tack och lov. Själv längtade jag efter helt andra frågor.
Regipunktnu frågar CP:
- Hur mår rösten? Sluter stämbanden? Hur hanterar du nervositeten och det stora pådraget runt om?
Exempel 3
Relationsexperterna i P3:
I brev från Karin framgår att hon dejtat en kille i en månad. Först kändes det bra, men nu tycker hon att han är lite tråkig. Han vet inte riktigt vad han ska prata om. Ska hon dumpa honom eller ge honom en chans till?
Relationsexpeterns råd:
- Han är helt fel för Karin! Hon kan träffa en mycket bättre kille!
Själv tänker jag: en månad? Det är väl ingenting om man ska lära känna en människa. Kom tillbaka med din fråga om ett halvår, Karin.
Så här håller jag på. Recenserar världen runt om mig. I alla fall när jag sitter ensam i en bil och lyssnar på radio...
Andra bloggar om schlagerfestival, radio, singelliv
Reporter:
- En undersökning från SACO har kommit fram till att det lönar sig för kvinnor att förbli singlar. En kvinna som blivit sambo alternativt gift sig tjänar 8 % mindre än när hon levde ensam.
Slut på reportage. Och? När kommer slutledningen och den egna reflektionen? En kvinna som blivit sambo, alternativt gift sig, har gått ner i arbetstid för att hon antagligen ska få, får eller har fått barn. Lönsamt?
Exempel 2
Journalist frågar Charlotte Perelli:
- Är det sant att ni sytt i fler skenor i klänningen? Har Ukrainskan härmat din klädsel? Hur har du blivit så smal?
Perelli svarar med substans bakom pannbenet, tack och lov. Själv längtade jag efter helt andra frågor.
Regipunktnu frågar CP:
- Hur mår rösten? Sluter stämbanden? Hur hanterar du nervositeten och det stora pådraget runt om?
Exempel 3
Relationsexperterna i P3:
I brev från Karin framgår att hon dejtat en kille i en månad. Först kändes det bra, men nu tycker hon att han är lite tråkig. Han vet inte riktigt vad han ska prata om. Ska hon dumpa honom eller ge honom en chans till?
Relationsexpeterns råd:
- Han är helt fel för Karin! Hon kan träffa en mycket bättre kille!
Själv tänker jag: en månad? Det är väl ingenting om man ska lära känna en människa. Kom tillbaka med din fråga om ett halvår, Karin.
Så här håller jag på. Recenserar världen runt om mig. I alla fall när jag sitter ensam i en bil och lyssnar på radio...
Andra bloggar om schlagerfestival, radio, singelliv
onsdag, maj 21, 2008
En ryska i sängen...
Vad jag njuter av nätet ibland! Sitter mycket vid datorn i jobbet just nu. Alla knapptryckningar och musförflyttningar är inte lustbetonade, men måste göras. Datorn är ett oumbärligt redskap, det går inte att komma ifrån. Jag är mycket tacksam mot både Åskviggen och Rollsen.
Men så tar jag paus och hittar ett fullständigt galet och ljuvligt test på nätet. Höj ljudet på datorn, tag tre minuters paus, och klicka HÄR.
Jag lovar att du inte blir besviken!
Men så tar jag paus och hittar ett fullständigt galet och ljuvligt test på nätet. Höj ljudet på datorn, tag tre minuters paus, och klicka HÄR.
Jag lovar att du inte blir besviken!
tisdag, maj 20, 2008
Forsar och flöden
Min tillvaro är ett vattenfall
Dramatiskt och rykande
Friskt och välgörande
Vilar i det lugna vattendraget nedanför fallet
Tills strömvirvlar drar mig inåt, bortåt
Hittar ett klippsprång och griper tag
Väntar i lövverk som ger skugga
Forsen är den puls vars takt mitt hjärta slår.
måndag, maj 19, 2008
Bidrag, tack!
En anonym läsare antydde en gång att jag var bitter. Då höll jag inte med. Tilltufsad och vingklippt, ja, men inte bitter. Men idag tar jag tillbaka allt jag skrev då. Nu är jag både förgrämd och förbittrad!
Varför? Jo, det finns barnbidrag, bostadsbidrag, sjukbidrag, föräldrapeng, änkepension, osv osv, men när kommer singelbidraget?
En singel betalar följande räkningar 100 % ur egen kassa:
Hemförsäkring
Bilförsäkring
Fordonsskatt
Hemtelefon
Bredbandsavgift
Kabel-TV avgift
TV-licens
Elräkning
Dagstidning
När jag var sambo var mitt ekonomiska åtagande hälften av dessa. Dessutom delad hyra och bostadslån. Vad hade hänt med mig om jag inte dubblat min lön, nu när jag fördubblat mina utgifter? Tro mig, det hade legat en smutsig, illaluktande och utslagen kvinna utanför T-centralen, med en torr skorpa i ena handen och en vattenfylld konservburk i den andra.
Alltså: kära ni som är valda för att förbättra medborgarnas livsvillkor, var så vänliga och inför singelbidrag omedelbart, innan vi fyller parker, torg och stationer med vår bittra, unkna andedräkt!
Mer om bidrag, räkningar, singelliv
Varför? Jo, det finns barnbidrag, bostadsbidrag, sjukbidrag, föräldrapeng, änkepension, osv osv, men när kommer singelbidraget?
En singel betalar följande räkningar 100 % ur egen kassa:
Hemförsäkring
Bilförsäkring
Fordonsskatt
Hemtelefon
Bredbandsavgift
Kabel-TV avgift
TV-licens
Elräkning
Dagstidning
När jag var sambo var mitt ekonomiska åtagande hälften av dessa. Dessutom delad hyra och bostadslån. Vad hade hänt med mig om jag inte dubblat min lön, nu när jag fördubblat mina utgifter? Tro mig, det hade legat en smutsig, illaluktande och utslagen kvinna utanför T-centralen, med en torr skorpa i ena handen och en vattenfylld konservburk i den andra.
Alltså: kära ni som är valda för att förbättra medborgarnas livsvillkor, var så vänliga och inför singelbidrag omedelbart, innan vi fyller parker, torg och stationer med vår bittra, unkna andedräkt!
Mer om bidrag, räkningar, singelliv
söndag, maj 18, 2008
Sömnig söndag
Jag har varit låg ett tag. Trötthet, saknad, vrede. Jordens sår och mina egna. Men vänner på telefon och vän tätt intill i soffan lördag kväll, kombinerat med tio timmars sömn, gör att jag vaknar med ljus i sinnet och ser fram emot dagen.
Min ena rikedom kommer hem från Prag idag. Min andra från Rimforsa. Och det är ledigt. Lite lagom mulet, bra väder att springa i.
Jag minns samtidigt en annan söndag, tidigare i vår:
Bodde i en Lappländsk by, 70 innevånare, ett byahus, en hembygdsgård och ett kapell. På påskdagen skulle en vän sjunga i kyrkan, en annan spela orgel. Jag gick dit, tillsammans med resten av dem som egentligen kommit för operans skull. Laestadianerna i byn gick däremot inte dit, för prästen var en kvinna.
Vi var kanske trettio i salen, två gånger så många som var vanligt. Bakom oss diskuterade farbröderna högljutt på finska, jag hörde ordet Stockholm och förstod att de pratade om oss, vi tillresta, vi främlingar, vi utbölingar.
Gudstjänsten följde traditionell mall, men plötsligt sa prästen något som fick mig att reagera:
”Tänk en stund på vilka synder ni begår.”
Det blev tyst. Och jag såg direkt, glasklart, vilken ”synd” som är min grövsta. Om jag omvandlar ordet synd till något som jag måste bli medveten om. Begripa och bena ut och göra mig av med såsom man alltid slänger skräp som inte behövs.
En mening från en präst gav mig mer självinsikt än ett halvår i samtalsterapi. Och jag blev faktiskt lite klokare.
Idag går jag inte i kyrkan. Men på hantverksmarknad.
Min ena rikedom kommer hem från Prag idag. Min andra från Rimforsa. Och det är ledigt. Lite lagom mulet, bra väder att springa i.
Jag minns samtidigt en annan söndag, tidigare i vår:
Bodde i en Lappländsk by, 70 innevånare, ett byahus, en hembygdsgård och ett kapell. På påskdagen skulle en vän sjunga i kyrkan, en annan spela orgel. Jag gick dit, tillsammans med resten av dem som egentligen kommit för operans skull. Laestadianerna i byn gick däremot inte dit, för prästen var en kvinna.
Vi var kanske trettio i salen, två gånger så många som var vanligt. Bakom oss diskuterade farbröderna högljutt på finska, jag hörde ordet Stockholm och förstod att de pratade om oss, vi tillresta, vi främlingar, vi utbölingar.
Gudstjänsten följde traditionell mall, men plötsligt sa prästen något som fick mig att reagera:
”Tänk en stund på vilka synder ni begår.”
Det blev tyst. Och jag såg direkt, glasklart, vilken ”synd” som är min grövsta. Om jag omvandlar ordet synd till något som jag måste bli medveten om. Begripa och bena ut och göra mig av med såsom man alltid slänger skräp som inte behövs.
En mening från en präst gav mig mer självinsikt än ett halvår i samtalsterapi. Och jag blev faktiskt lite klokare.
Idag går jag inte i kyrkan. Men på hantverksmarknad.
fredag, maj 16, 2008
LÄS INTE DENNA BLOGG
Jag avskyr förbuds- och pekpinneskyltar. Beträd ej gräsmattan. Obehöriga äga ej tillträde. Spotta inte på golvet. Och så vidare.
Ju fler ”Din mamma jobbar inte här”-lappar jag ser, desto större blir min lust att omedelbart diska allas skitiga porslin, torka diskbänken skimrande blank och ställa en bukett gullvivor på det kollektiva fikabordet.
Nu bor jag i en trappuppgång med en självutnämnd Lapplisa. Tvättstugan tar priset. Se bara på instruktionerna i torkrummet:
Eller vad sägs om den här (förtjusande formulerat, egentligen):
Så kuggfrågan: vad tror ni att jag har lust att göra när jag ser den här?
Ju fler ”Din mamma jobbar inte här”-lappar jag ser, desto större blir min lust att omedelbart diska allas skitiga porslin, torka diskbänken skimrande blank och ställa en bukett gullvivor på det kollektiva fikabordet.
Nu bor jag i en trappuppgång med en självutnämnd Lapplisa. Tvättstugan tar priset. Se bara på instruktionerna i torkrummet:
Eller vad sägs om den här (förtjusande formulerat, egentligen):
Så kuggfrågan: vad tror ni att jag har lust att göra när jag ser den här?
torsdag, maj 15, 2008
I lust och nöd?
Nej jag gifte mig aldrig i kyrkan. Och nu är jag dessutom skild.
Men frasen "lust och nöd" ekar i mitt huvud. När lusten kommer över oss, ska vi då bejaka den, oavsett konsekvenserna? Och nöd uppstår garanterat med jämna mellanrum i livet - är det inte då vi behöver varandra som mest?
Jag orkade aldrig tänka på det här när jag spräckte en familj i passionens namn. Däremot har jag ofta upplevt hur vissa vänner står kvar medan andra försvinner, då, när nöden tränger in i vardagen.
Det uttalade löftet är nog det svåraste som finns att hålla. Det är klart att det går att låtsas som om det bara är ord (vilket det ju är), men hur ska människa kommunicera med människa om vi inte bestämmer oss för att ord faktiskt står för något?
Brudparet i lördags var förväntansfulla och lite sammanbitna.
Jag förstår dem.
Det är stora ord de säger.
Men frasen "lust och nöd" ekar i mitt huvud. När lusten kommer över oss, ska vi då bejaka den, oavsett konsekvenserna? Och nöd uppstår garanterat med jämna mellanrum i livet - är det inte då vi behöver varandra som mest?
Jag orkade aldrig tänka på det här när jag spräckte en familj i passionens namn. Däremot har jag ofta upplevt hur vissa vänner står kvar medan andra försvinner, då, när nöden tränger in i vardagen.
Det uttalade löftet är nog det svåraste som finns att hålla. Det är klart att det går att låtsas som om det bara är ord (vilket det ju är), men hur ska människa kommunicera med människa om vi inte bestämmer oss för att ord faktiskt står för något?
Brudparet i lördags var förväntansfulla och lite sammanbitna.
Jag förstår dem.
Det är stora ord de säger.
onsdag, maj 14, 2008
Vad behöver en människa?
En vapendragare? Men jag har inget vapen att bära.
En medspelare? Krävs vissa regler, eller hur?
En beskyddare? Jo. När det blåser allt för hårt.
En välgörare? Tänk...
En rådgivare? Absolut.
En beundrare? Sårbart.
En groupie? Nej tack.
En domare? Det räcker gott med mig själv.
En följeslagare? Det kan vara flera.
En själsfrände? Om det finns, så: ja.
Fortsätt gärna tankegången själv...
Tema "människa bland människor" följer mig just nu, kanske var det det där med speglingen från igår?
En medspelare? Krävs vissa regler, eller hur?
En beskyddare? Jo. När det blåser allt för hårt.
En välgörare? Tänk...
En rådgivare? Absolut.
En beundrare? Sårbart.
En groupie? Nej tack.
En domare? Det räcker gott med mig själv.
En följeslagare? Det kan vara flera.
En själsfrände? Om det finns, så: ja.
Fortsätt gärna tankegången själv...
Tema "människa bland människor" följer mig just nu, kanske var det det där med speglingen från igår?
tisdag, maj 13, 2008
Ansikte mot ansikte
Idag har jag varit på ett seminarium om Narcissusmyten, skildrad i Stagnelius ord tonsatta av en nutida kompositör. Självbespegling - spegling. Ser du för djupt i dig själv riskerar du att falla ner i en avgrund. Men lite kär i sig själv måste man vara för att orka.
Och människan speglas i en annan människa. Ibland har jag känt mig som en drottning, just på grund av speglingen från en annan. När den reflektionen försvann fanns bara jag kvar. Nu glor jag mig i spegeln då och då, mest för att reda ut en och annan hårtest, markera ögonen med svart eller pricka rätt med tandborsten. Ytskiktet är långt ifrån perfekt, men jag inbillar mig att det finns mer under ytan.
Så om jag simmar omkring i min lilla vattenpöl ett tag till kanske någon tittar ner. Och upptäcker mig. Men om han bara ser sig själv förvandlas han snart till en narciss!
måndag, maj 12, 2008
söndag, maj 11, 2008
11 maj
Idag är det min sista dagboksdag. En vecka av mitt liv dokumenterat. Fullt läsbart för vem som helst. Snacka om att synliggöra sig själv. Blev jag sedd? Ja. Var det spännande? Det kan inte jag avgöra. Men jag har bjudit på mig själv.
Nu till dagboken. Igår fick jag massage på nacke och axlar i evighet. Sedan sjöng vi igenom halva svenska sångboken, i improviserade stämmor till utmärkt gittar-ackompanjemang av M. Tänkte en stund att "nu ringer grannarna på dörren", men antingen var de inte hemma, eller också var vår musik att föredra framför högljutt lördagsfest-dunk.
I morse mosig i huvudet, för få sömntimmar, men dagen är strålande och vi vill ut. Skär varsin sallad av rester från igår, packar ryggsäcken, och kommer iväg på förmiddagen för utflykt på Kinnekulle. Jag visar M stenbrottet. Ett av de häftigaste ställena som finns. Han frågar; hur stort, hur högt, hur långt bort, hur gammalt? och jag kan inte svara, fast jag jobbat och turistat här sedan -97. Det säger nåt om oss båda...
Picniclunch i gammaldags mitt-emot-varandra-hammock på Hällekis säteri, sedan kaffe på toppen innan vi går till utkikstornet. NU lägger jag på minnet: 306 m ö h, 19 m högt torn, 117 trappsteg. På väg tillbaka från kullen hittar vi den kommande medeltidsvärlden, med Arn-kulisser och tornerspels-arena in spe. De är långt ifrån klara, öppning om 20 dagar...
Hinner med två stenkyrkor också (men kexchokladen ligger fortfarande i frysen, Martin) och handlar innan vi landar i soffan med solvärmda kinder och fyllda vinglas. Enormt trevlig dag, mycket skratt, mycket prat. Samtalet blir allvarligt, stora frågor om förälskelser, bedrägerier, uppbrott och längtan. Jag blir mycket ledsen. M försöker styra mina tankar i andra riktningar än de sorgsna. Han vill inte att jag ska "dissa" mig själv. Inte jag heller. Men vi är bara vänner, det räcker. Jag vill inget mer. Inte han heller.
Så slutar en vecka av jobb, möten, kollegor på besök, vän på besök och härliga utflykter. Imorgon åker M tillbaka till Halmstad. Jag jobbar vidare. En vecka till, så åter till Stockholm.
Jag längtar efter flickorna.
Nu till dagboken. Igår fick jag massage på nacke och axlar i evighet. Sedan sjöng vi igenom halva svenska sångboken, i improviserade stämmor till utmärkt gittar-ackompanjemang av M. Tänkte en stund att "nu ringer grannarna på dörren", men antingen var de inte hemma, eller också var vår musik att föredra framför högljutt lördagsfest-dunk.
I morse mosig i huvudet, för få sömntimmar, men dagen är strålande och vi vill ut. Skär varsin sallad av rester från igår, packar ryggsäcken, och kommer iväg på förmiddagen för utflykt på Kinnekulle. Jag visar M stenbrottet. Ett av de häftigaste ställena som finns. Han frågar; hur stort, hur högt, hur långt bort, hur gammalt? och jag kan inte svara, fast jag jobbat och turistat här sedan -97. Det säger nåt om oss båda...
Picniclunch i gammaldags mitt-emot-varandra-hammock på Hällekis säteri, sedan kaffe på toppen innan vi går till utkikstornet. NU lägger jag på minnet: 306 m ö h, 19 m högt torn, 117 trappsteg. På väg tillbaka från kullen hittar vi den kommande medeltidsvärlden, med Arn-kulisser och tornerspels-arena in spe. De är långt ifrån klara, öppning om 20 dagar...
Hinner med två stenkyrkor också (men kexchokladen ligger fortfarande i frysen, Martin) och handlar innan vi landar i soffan med solvärmda kinder och fyllda vinglas. Enormt trevlig dag, mycket skratt, mycket prat. Samtalet blir allvarligt, stora frågor om förälskelser, bedrägerier, uppbrott och längtan. Jag blir mycket ledsen. M försöker styra mina tankar i andra riktningar än de sorgsna. Han vill inte att jag ska "dissa" mig själv. Inte jag heller. Men vi är bara vänner, det räcker. Jag vill inget mer. Inte han heller.
Så slutar en vecka av jobb, möten, kollegor på besök, vän på besök och härliga utflykter. Imorgon åker M tillbaka till Halmstad. Jag jobbar vidare. En vecka till, så åter till Stockholm.
Jag längtar efter flickorna.
lördag, maj 10, 2008
10 maj
Lång härlig morgon, ingen stress, ingen tid att passa. Vi pratar och pratar, har massor att berätta, fråga, undra, reflektera över. Jag är fascinerad: M är genuint intressad av just mig, som människa. Inte vad jag kan göra för honom, inte vad jag kan ge eller hur han själv framstår i mina ögon. Vi går ut på stan, marknad på torget, hittar ett eventuellt skrivbord på loppis, men det kändes aningen stort ändå. Lunch på Larssons skafferi, ute i solen. Det gassar.
Så tar vi bilen mot slottet, stannar vid Brostugan och dricker kaffe nere vid vattnet. Två unga killar fiskar med levande bete, har svagt för mig att det är förbjudet, eller? Går runt på slottet tillsammans, bland annat i rum dit ingen turist kommer. M utforskar klocktornet och provar akustiken på borggården (och blir lika förundrad som alla andra.) Vi ser ett bröllopspar förbereda sig inför vigsel i slottskyrkan och jag frågar om jag får fotografera till kommande års trycksaker. Solen lyser in genom kyrkfönstret och faller så makalöst vackert på hennes klänning. Måtte bilderna hålla måttet när jag tankat över dem i datorn.
Vi doppar fötterna i Vänern (ja visst ja, först pratade M länge med raggarbils-ägaren som stod och väntade på brudparet utanför förborgen medan jag fotade det underbara mötet mellan 60-tals bil och 1600-tals slott).
Kör till fiskelägret, äter varsin glass och köper rökt sik till middag. Det är en sommardag. Vattenskotrar ute på Vänern. Träd och ängar blommar.
Nu är vi hemma. Vinet på kylning. Han vilar på min säng och jag ska titta på dagens bild-skörd. Är glad att han är här.
Så tar vi bilen mot slottet, stannar vid Brostugan och dricker kaffe nere vid vattnet. Två unga killar fiskar med levande bete, har svagt för mig att det är förbjudet, eller? Går runt på slottet tillsammans, bland annat i rum dit ingen turist kommer. M utforskar klocktornet och provar akustiken på borggården (och blir lika förundrad som alla andra.) Vi ser ett bröllopspar förbereda sig inför vigsel i slottskyrkan och jag frågar om jag får fotografera till kommande års trycksaker. Solen lyser in genom kyrkfönstret och faller så makalöst vackert på hennes klänning. Måtte bilderna hålla måttet när jag tankat över dem i datorn.
Vi doppar fötterna i Vänern (ja visst ja, först pratade M länge med raggarbils-ägaren som stod och väntade på brudparet utanför förborgen medan jag fotade det underbara mötet mellan 60-tals bil och 1600-tals slott).
Kör till fiskelägret, äter varsin glass och köper rökt sik till middag. Det är en sommardag. Vattenskotrar ute på Vänern. Träd och ängar blommar.
Nu är vi hemma. Vinet på kylning. Han vilar på min säng och jag ska titta på dagens bild-skörd. Är glad att han är här.
fredag, maj 09, 2008
9 maj
Ljust igen. Upp tidigt, försöker hitta något att ha på mig, tycker att jag är ful och har fula kläder. Avskyr att se mig själv i spegeln, svårt läge, för alla andra ser ju mig hela tiden och jag behöver vara medveten om vad de ser. Nåja.
Hämtar vid hotellet, kör ut till slottet. Där har VD’n dukat upp fika i utomhus i klar majsol, alla vid långbord, inte bara vi "operafolk", viktigt för personalkänslan! (Missar fikat dock, för en tidning ringer och vi pratar länge om projektet.) Sedan teknisk koll, ljus och scenbygge gås igenom, jag fotograferar historiska porträtt, (svårt att inte darra på handen, men jag är än en gång tacksam över kameran, min förlängda arm numera).
Lunch i stan, libanesen igen, sen går vi till skolan där vi hyrt stor sal för repetitioner efter midsommar. Klockrent samarbete, jag är så nöjd med att ha funnit lokalen och människorna som jobbar där. Resten av dagen sittning på kontoret, kostym efter kostym visas, karaktär efter karaktär diskuteras. Bra dag. Viktig dag. Men lång väg kvar att gå.
Sitter kvar på kontoret när alla gått och väntar på Martin som är på väg hit, söderifrån. Tänker föreslå en kväll av bara mat, vin, soft och soffa. Är trött. Säkert han också. Det är sommarvarmt ute och jag har skoskav och svullna fötter. Men mår bra. Skönt att sitta ensam i tystnaden en stund. Tänker INTE jobba lördag-söndag!
Hämtar vid hotellet, kör ut till slottet. Där har VD’n dukat upp fika i utomhus i klar majsol, alla vid långbord, inte bara vi "operafolk", viktigt för personalkänslan! (Missar fikat dock, för en tidning ringer och vi pratar länge om projektet.) Sedan teknisk koll, ljus och scenbygge gås igenom, jag fotograferar historiska porträtt, (svårt att inte darra på handen, men jag är än en gång tacksam över kameran, min förlängda arm numera).
Lunch i stan, libanesen igen, sen går vi till skolan där vi hyrt stor sal för repetitioner efter midsommar. Klockrent samarbete, jag är så nöjd med att ha funnit lokalen och människorna som jobbar där. Resten av dagen sittning på kontoret, kostym efter kostym visas, karaktär efter karaktär diskuteras. Bra dag. Viktig dag. Men lång väg kvar att gå.
Sitter kvar på kontoret när alla gått och väntar på Martin som är på väg hit, söderifrån. Tänker föreslå en kväll av bara mat, vin, soft och soffa. Är trött. Säkert han också. Det är sommarvarmt ute och jag har skoskav och svullna fötter. Men mår bra. Skönt att sitta ensam i tystnaden en stund. Tänker INTE jobba lördag-söndag!
torsdag, maj 08, 2008
8 maj
Vaknar fem, alldeles för tidigt. Behöver köpa tyg eller nåt för att mörklägga rummet. Näsblod. Ont i rygg och nacke (tänkte ta mitt vanliga gympapass igår, men schemat var omlagt). Somnar om i alla fall, några timmar till. Tänkte ta det lugnt på morgonen eftersom vi jobbar kväll idag, men fick sätta igång direkt, text behövde skrivas och mailas iväg, utan betänketid. Är skitnervös för att min engelska inte är som den ska, kollade med Gunilla som bott i England – gudskelov; jag hade stavat fel till coffee!
Åkte till tryckeriets lastkaj, hämtade 10 lådor med reklammaterial (jag vill också köra truck) och sedan lunch hemma, forfarande rester från festen i söndags. Har ätit samma mat hela veckan… Gott, tradigt i längden men ekonomiskt. Efter lunch möte på kultur- och turismutbildningen, fick hyra övervåningen i deras fantastiskt vackra sekelskifteshus mitt i stadsparken, måste bara fixa dit sängar till en hel familj. Önskar nästan flytta dit själv. Sedan kontorsjobb fram till fem då ”teamet” dök upp. Roligt att träffa alla igen! Och har stor hjälp av Emma som mötte vid tåg, körde till hotell osv.
På kvällen träffar vi dansgruppen som ska vara med i operaföreställningen. De dansar för oss, och med oss, men jag står på en stol och filmar istället. Bra möte. En avslutande öl på stan, sen hem efter lång arbetsdag, över tolv timmar (tredje dan i rad). Ser fram emot att få en gäst i helgen – jag vet att jag lätt glider in på kontoret och jobbar både lördag och söndag annars. För trött för att skriva mer. Ska dricka mitt kvällsthe och krypa ner i sängen. Den är inte den bästa, kanske köper jag en ny, jag har ju ändå planer på att fixa ett förstahands-kontrakt här i stan i höst, och möblera upp ett eget hem. Saknar morgontidning, blir lite världsfrånvänd här nere. Hör nyheter på radio och TV, men idag har jag ingen aning om vad som hänt där ute. Lever världen?
Åkte till tryckeriets lastkaj, hämtade 10 lådor med reklammaterial (jag vill också köra truck) och sedan lunch hemma, forfarande rester från festen i söndags. Har ätit samma mat hela veckan… Gott, tradigt i längden men ekonomiskt. Efter lunch möte på kultur- och turismutbildningen, fick hyra övervåningen i deras fantastiskt vackra sekelskifteshus mitt i stadsparken, måste bara fixa dit sängar till en hel familj. Önskar nästan flytta dit själv. Sedan kontorsjobb fram till fem då ”teamet” dök upp. Roligt att träffa alla igen! Och har stor hjälp av Emma som mötte vid tåg, körde till hotell osv.
På kvällen träffar vi dansgruppen som ska vara med i operaföreställningen. De dansar för oss, och med oss, men jag står på en stol och filmar istället. Bra möte. En avslutande öl på stan, sen hem efter lång arbetsdag, över tolv timmar (tredje dan i rad). Ser fram emot att få en gäst i helgen – jag vet att jag lätt glider in på kontoret och jobbar både lördag och söndag annars. För trött för att skriva mer. Ska dricka mitt kvällsthe och krypa ner i sängen. Den är inte den bästa, kanske köper jag en ny, jag har ju ändå planer på att fixa ett förstahands-kontrakt här i stan i höst, och möblera upp ett eget hem. Saknar morgontidning, blir lite världsfrånvänd här nere. Hör nyheter på radio och TV, men idag har jag ingen aning om vad som hänt där ute. Lever världen?
onsdag, maj 07, 2008
7 maj
Läste Norén igår. Han skriver om sin förälskelse i en skådespelerska under ett regiarbete, att förälskelse är ett sätt att få börja om från början med sig själv. Tror att det är sant. Men tror också att förälskelse rymmer hoppet om att någon ska se vår inneboende godhet. Längtar ibland efter att bli förälskad, har känt ett frö några gånger (berörd av vackra ord) men skyr förförare och upptagna män. Kommer aldrig nånsin att medverka till otrohet. Vad som händer med M vet jag inte, men jag ser fram emot hans besök i helgen, vi har tät kontakt och uppskattar varandra. Han har blivit en god och nära vän som är viktig för mig.
På jobbfronten intet nytt, ringer, mailar, tragglar vidare. En riktig ”göra allting på samma gång”-dag. Skriver krönikan som ska in nästa vecka, glad över hur bra bilderna blev, hurra för nya kameran! Möte på eftermiddagen om marknadsföring bland annat. I bakhuvudet en idé som jag skulle vilja utveckla, men just nu är det bara projektledning som gäller. Ont i ryggen, antagligen fel arbetsställning. Går en lång promenad mot slutet av dagen och sen hem till tvättstugan. Skulle vilja ha ett badkar att krypa ner i, kanske tar jag ett lån och gör om mitt badrum där hemma. Har tänkt tanken så många gånger, men inte tagit beslut. Jag vet hur jag fungerar, i den stund jag bestämmer mig för något så genomför jag också det. Antagligen är det ren självbevarelsedrift som gör att jag bara funderar, inte utför, än så länge. Har inte ork eller tid innan sommaren är över.
Märker att det som skulle bli min dagbok ändå blir reflektioner och betraktelser. Jag är också tveksam till det jag skriver, men jag har nu en gång tänkt att jag skulle skriva utan distans, utan iakttagarens utanför-blick, utan krönikörens tonfall, utan dramaturgens slutknorr. Korrekturläser inte ens. Egentligen vill jag vara ännu mer personlig och utlämnande, men vågar inte riktigt. Än.
På jobbfronten intet nytt, ringer, mailar, tragglar vidare. En riktig ”göra allting på samma gång”-dag. Skriver krönikan som ska in nästa vecka, glad över hur bra bilderna blev, hurra för nya kameran! Möte på eftermiddagen om marknadsföring bland annat. I bakhuvudet en idé som jag skulle vilja utveckla, men just nu är det bara projektledning som gäller. Ont i ryggen, antagligen fel arbetsställning. Går en lång promenad mot slutet av dagen och sen hem till tvättstugan. Skulle vilja ha ett badkar att krypa ner i, kanske tar jag ett lån och gör om mitt badrum där hemma. Har tänkt tanken så många gånger, men inte tagit beslut. Jag vet hur jag fungerar, i den stund jag bestämmer mig för något så genomför jag också det. Antagligen är det ren självbevarelsedrift som gör att jag bara funderar, inte utför, än så länge. Har inte ork eller tid innan sommaren är över.
Märker att det som skulle bli min dagbok ändå blir reflektioner och betraktelser. Jag är också tveksam till det jag skriver, men jag har nu en gång tänkt att jag skulle skriva utan distans, utan iakttagarens utanför-blick, utan krönikörens tonfall, utan dramaturgens slutknorr. Korrekturläser inte ens. Egentligen vill jag vara ännu mer personlig och utlämnande, men vågar inte riktigt. Än.
tisdag, maj 06, 2008
6 maj
Vaknar före väckarklockan, inviger nya moccabryggaren. Lite beskt kaffe så här i början, men den kommer att ”köra in sig”. Får tackmail från far, läser med tårar i ögonen: ”Eftersom du finns räds jag varken åldrandet eller döden!”.
På jobbet före 8, Emma kommer 9. Vi fyller golvet med hyresavtal och lägger lappar med allas namn på. 50 bostäder bokade, alla efter hembesök, ibland med kaffe, ibland utan. Lunch på libanesisk restaurang, bäst i stan. Besöker turistbyrån som flyttat och presenterar mig för nya turistchefen, vi pratar lite om den kommande invigningen. På väg tillbaka köper jag rätt och slätt en kamera. Nästan femtusen pix, med minneskort och försäkring. Ett impulsköp kanske, noga övervägt på samma gång. Behöver den i jobbet, kanske kan ta den på projektet, vi får se.
Så åker vi till slottet, Emma och jag. Full fart där, pratar med än den ena, än den andra om allt som pågår i min verksamhet, frågor jag har, information jag måste förmedla. Kopiering, frankering, redovisning, underskrifter osv osv och jag önskar att jag nån gång kunde komma dit utan att ha lagrat upp miljoner saker som måste göras just på slottskansliet. Bara sitta en stund i trädgården (tycker så mycket om Simon, han förmedlar lugn och värme, han är konstnärlig och intelligent), hinna fika och prata ”small-talk” med mina arbetskamrater, lyssna på vad andra gör. Inte bara vara upptagen med mitt.
Vet att jag lätt får tunnelseende. Är inte närvarande i det som händer utan sysselsätter mig oavbrutet med projektering. Ligger ett steg före. Vänner och kärlekar har lidit av det. De som stadigt tagit tag i mig, tittat mig i ögonen och sagt, inte med gnäll utan respekt i rösten: ”sluta, här är jag, stopp, ge dig” finns kvar. De som irriterat sagt ”du ska alltid ha allt på ditt sätt” har försvunnit, de har upplevt mig som ett hot. Det är jag inte.
Tillbaka på kontoret i stan, leker med min nya kamera. Den är kanon! Eller nej, förlåt en Olympus. Skriver dagboken från jobbet, för det var trögt med det mobila bredbandet hemma igår kväll. (Får berätta om kvällen imorgon.) Lite värk i trampdynorna, har gått i klackskor hela dan. Det är väl fan om jag inte ska lära mig det.
På jobbet före 8, Emma kommer 9. Vi fyller golvet med hyresavtal och lägger lappar med allas namn på. 50 bostäder bokade, alla efter hembesök, ibland med kaffe, ibland utan. Lunch på libanesisk restaurang, bäst i stan. Besöker turistbyrån som flyttat och presenterar mig för nya turistchefen, vi pratar lite om den kommande invigningen. På väg tillbaka köper jag rätt och slätt en kamera. Nästan femtusen pix, med minneskort och försäkring. Ett impulsköp kanske, noga övervägt på samma gång. Behöver den i jobbet, kanske kan ta den på projektet, vi får se.
Så åker vi till slottet, Emma och jag. Full fart där, pratar med än den ena, än den andra om allt som pågår i min verksamhet, frågor jag har, information jag måste förmedla. Kopiering, frankering, redovisning, underskrifter osv osv och jag önskar att jag nån gång kunde komma dit utan att ha lagrat upp miljoner saker som måste göras just på slottskansliet. Bara sitta en stund i trädgården (tycker så mycket om Simon, han förmedlar lugn och värme, han är konstnärlig och intelligent), hinna fika och prata ”small-talk” med mina arbetskamrater, lyssna på vad andra gör. Inte bara vara upptagen med mitt.
Vet att jag lätt får tunnelseende. Är inte närvarande i det som händer utan sysselsätter mig oavbrutet med projektering. Ligger ett steg före. Vänner och kärlekar har lidit av det. De som stadigt tagit tag i mig, tittat mig i ögonen och sagt, inte med gnäll utan respekt i rösten: ”sluta, här är jag, stopp, ge dig” finns kvar. De som irriterat sagt ”du ska alltid ha allt på ditt sätt” har försvunnit, de har upplevt mig som ett hot. Det är jag inte.
Tillbaka på kontoret i stan, leker med min nya kamera. Den är kanon! Eller nej, förlåt en Olympus. Skriver dagboken från jobbet, för det var trögt med det mobila bredbandet hemma igår kväll. (Får berätta om kvällen imorgon.) Lite värk i trampdynorna, har gått i klackskor hela dan. Det är väl fan om jag inte ska lära mig det.
måndag, maj 05, 2008
5 maj
Vaknade tidigt och gav mig av. Börjar få lite rutin på flyttmomentet: ”kylen, blommorna, soporna”. Tankade och fick en plötslig ingivelse att kolla motoroljan. Tur - där var helt tomt. Kände ett slags motstånd till att öppna motorhuven, märkligt, kanske för att jag levt så länge med en man vid min sida och helt låtit bil-ansvaret vara hans. Fyllde på, lätt som en plätt, och efteråt var jag glad och lättad. Varför tvekade jag ens? Fånigt. Jag måste klara allt själv nu. Det är inte svårt. Värre att vara beroende.
Passerade Laxå och noterade att ”Rösta på Laxå!”-skyltarna var borta, antagligen har de åkt ut ur Körslaget. Jag såg programmet en gång och tyckte det var riktigt dåligt. Dessutom påminde det hela mig för mycket om min tid i ”Up with people”; onyanserad sång för fulla halsar, löjliga ’vamps”, konstlade leenden och så den hysteriska energin, som en slags grupp-psykos.
Framme i lägenheten efter fyra timmar i bil, åt lunch och gav mig sen av till kontoret. Där trivs jag! Solen lyser upp den gamla porslinsfabriken, många människor strosar runt i ärmlöst och jag kan i lugn och ro gå igenom post, möblera in mig efter två veckors arbete hemma och tänka ut riktlinjer för veckan som kommer. Imorgon börjar min assistent Emma. Jag är lite nervös för att hon inte ska få ut det hon vill av sin praktik, jag har aldrig varit handledare förut. Vännen från Halmstad ringde, glad nybliven bilägare – heja! Sen ett samtal med den som gjort mig mer illa än nån annan, nånsin. Han berättade hur dåligt han mått tillsammans med mig och barnen, hur han vantrivts. Grät efteråt. Men stålsätter mig med förnuftet: oavsett vad, så var jag inte värd en sån behandling. Tar ett djupt andetag, går ut i livet, och hittar tillbaka till harmonin.
Handlar, planterar lite blommor på balkongen, äter sallad med stekt Haloumi. Vandrar runt i det hem som jag måste göra till mitt fast det är en annans, funderar över vad jag ska göra med jätteaffischen av Roy Lichtenstein som jag tycker är vedervärdig. Kanske hitta något tyg att hänga över? Ringer flickorna. De är också trötta. Inte konstigt, efter helgens jobbande och födelsedagsfirande. Avslutar dagen i soffan med att laga jeansen – måste köpa nya!
Passerade Laxå och noterade att ”Rösta på Laxå!”-skyltarna var borta, antagligen har de åkt ut ur Körslaget. Jag såg programmet en gång och tyckte det var riktigt dåligt. Dessutom påminde det hela mig för mycket om min tid i ”Up with people”; onyanserad sång för fulla halsar, löjliga ’vamps”, konstlade leenden och så den hysteriska energin, som en slags grupp-psykos.
Framme i lägenheten efter fyra timmar i bil, åt lunch och gav mig sen av till kontoret. Där trivs jag! Solen lyser upp den gamla porslinsfabriken, många människor strosar runt i ärmlöst och jag kan i lugn och ro gå igenom post, möblera in mig efter två veckors arbete hemma och tänka ut riktlinjer för veckan som kommer. Imorgon börjar min assistent Emma. Jag är lite nervös för att hon inte ska få ut det hon vill av sin praktik, jag har aldrig varit handledare förut. Vännen från Halmstad ringde, glad nybliven bilägare – heja! Sen ett samtal med den som gjort mig mer illa än nån annan, nånsin. Han berättade hur dåligt han mått tillsammans med mig och barnen, hur han vantrivts. Grät efteråt. Men stålsätter mig med förnuftet: oavsett vad, så var jag inte värd en sån behandling. Tar ett djupt andetag, går ut i livet, och hittar tillbaka till harmonin.
Handlar, planterar lite blommor på balkongen, äter sallad med stekt Haloumi. Vandrar runt i det hem som jag måste göra till mitt fast det är en annans, funderar över vad jag ska göra med jätteaffischen av Roy Lichtenstein som jag tycker är vedervärdig. Kanske hitta något tyg att hänga över? Ringer flickorna. De är också trötta. Inte konstigt, efter helgens jobbande och födelsedagsfirande. Avslutar dagen i soffan med att laga jeansen – måste köpa nya!
söndag, maj 04, 2008
Kanske en dagbok?
Inspirerad av Lars Norén tänkte jag prova att helt enkelt blogga som en dagbok i en veckas tid, med start imorgon. Inte för att jag är lika intressant som person, känner en mängd namnkunniga kulturpersoner eller har samma vassa språk, men ändå. Vill prova. Bara för att se hur det skulle vara - mitt eget lilla skriv-experiement!
Sedan får jag se om jag tappar läsare, eller om någon tycker att det är spännande med en personlig berättelse. Själv tycker jag "En dramatikers dagbok" är ruskigt fascinerande...
Läs även andra bloggares åsikter om En dramatikers dagbok
Sedan får jag se om jag tappar läsare, eller om någon tycker att det är spännande med en personlig berättelse. Själv tycker jag "En dramatikers dagbok" är ruskigt fascinerande...
Läs även andra bloggares åsikter om En dramatikers dagbok
lördag, maj 03, 2008
Inte vilken helg som helst
Lördag morgon. Solen lyser in i rummet med snedtak och väcker mig tidigt. Jag smyger nerför trappan i den gamla 1700-tals huset och tappar upp ett hett bad. En timme senare, när jag sitter med tidning och kaffekopp vid köksbordet kommer en strålande glad man i pyjamas in i köket.
- God morgon my darling! Ser du vilket fint väder?! Och så har jag börjat på korsordet! Det ligger på sängen om du vill ha.
- Gärna. Men jag sitter och funderar på vad jag ska blogga om idag...
- Du ska blogga om mig såklart!
Såklart. Framför oss ligger två dagars baluns med buller och bång, vi är förberedda till tänderna och regnet har upphört. Så idag skriver jag om en av mina stora förebilder. Läs mer här!
Tack för alla galna upptåg och finurliga lekar. Tack för Bellman, gatumusikern och "Daddy's sanitet". Tack för sångerna du skrivit, verserna du diktat, tack för långseglingar, skidfärder och utlandsresor. Tack för allvarliga samtal, stöd i kriser och motgångar, skyddsnät när jag fallit och sparring när jag misströstat. Tack för att du varit min publik, från mina första trevande uppsättningar som 14-åring till de stora projekt som jag fått göra som vuxen, över hela landet. Tack för att du är flickornas stora vän i livet. Tack för all din omsorg, din vård av hem och hus, ditt öppna sinne, din kärleksfullhet och ditt skarpa intellekt.
Och se nu till att du blir både 80 och 90. Jag lovar att blogga om dig varje högtidsdag!
- God morgon my darling! Ser du vilket fint väder?! Och så har jag börjat på korsordet! Det ligger på sängen om du vill ha.
- Gärna. Men jag sitter och funderar på vad jag ska blogga om idag...
- Du ska blogga om mig såklart!
Såklart. Framför oss ligger två dagars baluns med buller och bång, vi är förberedda till tänderna och regnet har upphört. Så idag skriver jag om en av mina stora förebilder. Läs mer här!
Tack för alla galna upptåg och finurliga lekar. Tack för Bellman, gatumusikern och "Daddy's sanitet". Tack för sångerna du skrivit, verserna du diktat, tack för långseglingar, skidfärder och utlandsresor. Tack för allvarliga samtal, stöd i kriser och motgångar, skyddsnät när jag fallit och sparring när jag misströstat. Tack för att du varit min publik, från mina första trevande uppsättningar som 14-åring till de stora projekt som jag fått göra som vuxen, över hela landet. Tack för att du är flickornas stora vän i livet. Tack för all din omsorg, din vård av hem och hus, ditt öppna sinne, din kärleksfullhet och ditt skarpa intellekt.
Och se nu till att du blir både 80 och 90. Jag lovar att blogga om dig varje högtidsdag!
fredag, maj 02, 2008
Jag tror
på snygga avslut. Att oavsett djupet av relationen sätta en rak och värdig punkt. Ett schysst avslut är den jord i vilken fortsatt kontakt skulle kunna gro, och den belysning som avgör om minnena är ljusa eller mörka.
Själv har jag några "rinna ut i sanden"-avsked på mitt samvete. Jag ska skärpa mig. Även om jag är skiträdd, behöver bli bekräftad eller inte vill bränna några broar.
För klartext är A och O.
relationer, göra slut, avsked
Själv har jag några "rinna ut i sanden"-avsked på mitt samvete. Jag ska skärpa mig. Även om jag är skiträdd, behöver bli bekräftad eller inte vill bränna några broar.
För klartext är A och O.
relationer, göra slut, avsked
torsdag, maj 01, 2008
På begäran – igen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)