Det blåste i mitt inre igår. Sedan kunde jag inte sova. Dumt. Nu sitter jag här med grus i ögonen. Suddiga tankar, simmig själ. Solen lyser in genom min rostfärgade linnegardin, men jag har inte ork att uppskatta den.
Man måste sova.
Men jag vill så gärna förstå...
1 kommentar:
"Det blåste i mitt inre".
Så fint formulerat.
Skicka en kommentar