Björkman & Co är ute och cyklar. De söker efter perfektion. Det blir oantastligt professionellt, men kyligt och själlöst.
Nu vill Europa se känslor, drivkraft och en mängd jävlar anamma. Det gör inget om det blir pinsamma felsägningar på dålig engelska, bara dessa skriks ut med stark eufori.
Västeuropa är för tekniskt och polerat. Nu svallar slavisk, balkanisk och baltisk livfullhet mot de före detta herrarna på täppan. Bäva, det säger jag bara.
Känns det viktigt att Sverige placerar sig bättre nästa år?
Mitt tips: låt oss skicka Amanda Jensen som får sjunga grymt personligt och ibland lite småfalskt, så där som bara hon kan. I strumplästen givetvis. Bakom henne hoppar Susanna Kallur fram och tillbaka över några häckar (hon kan också vråla när hon blir glad). Slutligen Petja Svensson i vilt rött hårsvall som spelar på sin cello så att det ryker.
And finally; twelve points goes to Sweden.
Läs även andra bloggares åsikter om melodifestival, ESC, schlagerfestival, Perelli, Björkman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar