Jag har varit låg ett tag. Trötthet, saknad, vrede. Jordens sår och mina egna. Men vänner på telefon och vän tätt intill i soffan lördag kväll, kombinerat med tio timmars sömn, gör att jag vaknar med ljus i sinnet och ser fram emot dagen.
Min ena rikedom kommer hem från Prag idag. Min andra från Rimforsa. Och det är ledigt. Lite lagom mulet, bra väder att springa i.
Jag minns samtidigt en annan söndag, tidigare i vår:
Bodde i en Lappländsk by, 70 innevånare, ett byahus, en hembygdsgård och ett kapell. På påskdagen skulle en vän sjunga i kyrkan, en annan spela orgel. Jag gick dit, tillsammans med resten av dem som egentligen kommit för operans skull. Laestadianerna i byn gick däremot inte dit, för prästen var en kvinna.
Vi var kanske trettio i salen, två gånger så många som var vanligt. Bakom oss diskuterade farbröderna högljutt på finska, jag hörde ordet Stockholm och förstod att de pratade om oss, vi tillresta, vi främlingar, vi utbölingar.
Gudstjänsten följde traditionell mall, men plötsligt sa prästen något som fick mig att reagera:
”Tänk en stund på vilka synder ni begår.”
Det blev tyst. Och jag såg direkt, glasklart, vilken ”synd” som är min grövsta. Om jag omvandlar ordet synd till något som jag måste bli medveten om. Begripa och bena ut och göra mig av med såsom man alltid slänger skräp som inte behövs.
En mening från en präst gav mig mer självinsikt än ett halvår i samtalsterapi. Och jag blev faktiskt lite klokare.
Idag går jag inte i kyrkan. Men på hantverksmarknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar