Han bredde ut sina stora armar och gav mig en rejäl omfamning. Kysste mig på kinden. Sist av allt välsignade han mig.
Jag vandrade ut i verkligheten och kände mig bättre än på länge. Såg på folk runt om mig och tyckte att alla var ovanligt vackra just idag. Log ömt överseende åt tung trafik, buller och smuts. Gick ner i tunnelbanan med positiv inställning till en stunds svalka i kombination med miljövänlig transport. När jag missade pendeltåget tänkte jag hur skönt det skulle bli att sitta ner i solen och bara vänta en stund.
Om allt detta berodde på välsignelsen eller att jag var befriad från låsningarna i ryggraden, det vet jag inte. Men jag är mycket tacksam mot min kiropraktor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar