6.22 - 21.52

Bloggar från Göteborgs centralstation. I magen ljummen pastarätt, inte så god, men nödvändig (hungern är den bästa kryddan).

Tåget gick 6.22 i morse. Åkte förbi Göteborgsoperan för att hämta ett paket, sedan till teatern för möte innan repetitionerna började. Underbara artister, varm och fin stämning. Makalös musik och text. TV kom, filmade och gjorde några intervjuer. Och jag fyllde hål i helheten, samlade upp, strukturerade, ordnade. Är jag deras personal? Ja. Och samtidigt deras ledare - det är jag som anställt dem, varenda en. Tappar jag status om jag städar upp, ställer fram och serverar? I så fall skiter jag i det. Det behövdes göras. Svårare än så är det inte.

Men nu är jag gruvligt trött. Trodde att jag skulle hinna med ett tidigare tåg, men jag är egentligen inte det minsta förvånad, när jag sitter på stationen och väntar. Vid tiotiden ikväll är jag hemma. Längtar in i duschen, längtar ner i sängen, hur hård och obekväm den än må vara.

På vägen hit passerade jag en smyckesaffär. Reklam för förlovningsringar i skyltfönstret. "Kärleken är evig" stod det med stora bokstäver. "Lögn" tänkte jag.

Just nu är jag ändå glad att ingen klagar på mig för att vi aldrig hinner ses...