Jag har svarat alldeles för mycket i mitt liv. Ansträngt mig för att reda ut, förklara, begripa, leva mig in i. Tvärtemot gammal ordspråks-sanning har jag ansett talandet vara guld. Tigande har drabbat mig och skapat osäkerhet, och eftersom jag inte vill utsätta någon annan för just detta har jag pladdrat på. I skrift eller prat.
Det är förstås helt galet. För varje resonemang som lämnar mitt inre dräneras jag en aning. Hyvlar en skiva från min person och serverar någon annan. Varsågod: en bit engagemang, helt kostnadsfritt.
Vissa spottar ut. Några säger inte ens tack. En och annan har genom året tagit ett rejält bett. Sedan finns det förstås flera som varsamt tar emot. Berikas. Och ger tillbaka.
Men ändå. Från och med nu ska jag betydligt oftare tänka på visdomsordet från en kinesisk Fortune Cookie.
3 kommentarer:
Jo... fast... himla tråkigt är det med människor som oftast bara är helt tysta, och inte delar med sig av sina tankar.
Men om du menar att man kanske i högre grad borde sålla i det man säger, eller skapa mer rum för eftertänksamhet är jag med.
Förresten så bloggar jag som mig själv en vecka. På Umeås kulturhuvudstadssatsnings stafettblogg:
Kika gärna in! (kolla i högerspalten efter inläggen i ordning)
http://umea2014.blogg.se/
Menar nog att jag oftare tar på mig ansvar och visar engagemang för andra än fokuserar på vad som är bra för mig. Det är lätt att bli lurad då, när man är godtrogen, naiv och snäll.
Ska med glädje läsa din blogg!
Skicka en kommentar