onsdag, januari 23, 2008

C-moll

Igår kväll, på tåget hem, var jag ohyggligt trött. Hålögd, blek och med värkande rygg efter att ha kånkat runt en tung väska i ett dygn.

Snett emot mig satt en man. Han tittade på mig lite då och då. Plötsligt log han så varmt och innerligt att jag var tvungen att vända mig bort för att dölja det som började bränna bakom ögonen. Men sen fick jag en sån vansinnig lust att byta plats och krypa upp bredvid honom istället.

Lilla jag.
Snälla du.

Det går att köpa i stort sett allt. Slätare ansikte, större bröst. Rafflande äventyr, designade bostäder. Sexuell njutning, berusning och extas. Men var köper man 30 minuters axel att luta sig emot?

Jag vågade aldrig besvara hans leende. Istället gick jag hem, kurade ihop mig i soffan och lyssnade på Sophie Zelmani. Ensam.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hur många gånger har jag inte ångrat mig när det varit för sent. Varför gick jag inte fram? Varför frågade jag inte? Varför berättade jag inte vad jag kände? Varför gjorde jag inte .... Blev jag arg på mig själv? Ja. Lärde jag mig något? Kanske. Har jag blivit modigare? Ja, lite!
//S

L sa...

aha... jag tolkade det som en ny matlagningstrend. Back to the roots. Kanske en restaurang med traditionell läckömat och över det hela ett moln av exklusivitet. Mat som museum för välbärgade skulle man kunna sammanfatta det hela.

e neueroeffnete alte Kueche

Anonym sa...

Ja men såg du inte att de var jag? Lite lätt förklädd. Som jag väntade...
.-)
langman>T

Anonym sa...

Var i går på stora möbelvaruhuset i kurvan du vet! tog en fika, plötsligt ser jag kvinnan oförskämt vacker.... våra blickar möts vi ler... jag tar ett gammalt kvitto och skriver ner mitt mob n:r! tittar upp där sitter hon den vackaste av vackra.. jag går fram till henne och presenterar mig, frågar om hon skulle vilja fika med mig någon annan dag!
Hon ler och sträcker fram sin hand och säger sitt namn! jag ger henne mitt kvitto,
senare får jag ett sms om plats och tid när vi ska fika..... på söndag *L*

//Tmannen

Anonym sa...

Vilket fint möte i vardagen! Kanske kunde du inte le... Ibland är jag så trött att jag skulle kunna gråta om någon skulle vara vänliga mot mej då...