Här häckar jag, iklädd pyjamas och raggsockor, i soffan framför teven. Idrottsgalan är enormt seg och utdragen. Stående ovationer och tårdrypande tal blandas med leende sportkändisar som äntligen får visa upp sig utan svett, nummerlapp på bröstet och kroppsnära trikåtyger. Men inget biter på mig. Jag ser på utan en min, bara Babben når en liten bit in i mitt hjärta.
Jo, sport är kul. Men jag vill se Anja i backen, inte i Jennifer Aniston frisyr. Och visst är det gulligt att tränare tackas och handikappidrott uppmärksammas, men måste det vara så eländigt långt? Sport är aktivitet! Riv av prisutdelningen och uppmana alla tittare att istället ge sig ut och lira lite boll på gatan med grannarna resten av kvällen.
Nej, jag ids inte se vem som får Jerringpriset. Ni får berätta för mig imorgon. Jag går och lägger mig istället!
2 kommentarer:
Zlatan vann Jerringpriset tror jag.
Jag såg det inte utan passade på att ringa min bror och skrev dikter istället. Min fru läste en bok om Indien.
TVn stängde vi klockan 20.00 efter Rapport. Det blir så allt oftare.
Ibland kan det vara skönt att vara försoffad och göra ingenting framför dumburken. Det får inte bli en vana, då är poängen och njutningen borta.
//S
Skicka en kommentar