"Catarina skriver så pennan den glöder
resultatet kanske en diktare föder."
Så rimmade min lärare i mellanstadiet på en skolavslutning. Nu blev jag aldrig diktare (har en påbörjad roman i byrålådan, eller rättare sagt i en uråldrig version av Word...) men jag skriver varje dag. För jobbet. För mig själv. För er.
Och det finns en nättjänst som jag använder flera gånger i veckan:
www.synonymer.se
Den är oumbärlig!
(PS - Observera att jag plötsligt hittat funktionen för att skapa länk.)
2 kommentarer:
Vad fröken diktade om mig kommer jag inte ihåg i detalj. Minnet säger att det var något om de oskiljaktiga bästisarna. Det är märkligt att så mycket påverkas i tidiga år, i de miljöer man växer upp i. Det händer också att oanade talanger blommar ut långt senare och tur är väl det. Kanske är det mognad och det gör vi alla på olika sätt och olika snabbt. Kanske är det rädsla. Kanske något annat!
//S
Ja du har rätt!
Jag minns också att det var något om er två. Radarparet. Bra att ni har kvar varandra också som vuxna - det är en styrka.
Jo, visst påverkas vi av den jord vi gror i, så att säga. Men jag tror ändå stenhårt på arvet, de genetiska förutsättningarna.
Individen är en personlighet i samma stund som livet uppstår. Miljön kan hjälpa eller stjälpa. Sedan har vi också alltid möjlighet till ett aktivt val. Så lever i alla fall jag mitt liv. Eget ansvar, aktiva val, aldrig skylla på någon annan än mig själv...
Skicka en kommentar