En gång i tiden var jag vissångerska och rörde mig i utkanten av kretsen kring Evert Taubes donerade luta. Där fanns Bellmantolkare, övervintrare från Mosebacke & Vispråmen och en och annan stjärna från förr.
En kväll var det middagsmingel. Bredvid mig stod en äldre man med respektingivande kroppshydda och överlägset leende. En gammal dam tassade försiktigt fram till mannen i fråga, böjde ödmjukt på nacken och såg blygt ner i golvet.
- Ursäkta, men jag skulle bara vilja säga tack för konserten i lördags.
Mannen andades in, blåste upp bröstkorgen till dubbel storlek och sa med kraftigt eftertryck:
- VISST VAR JAG BRA!
**
Stora konstnärer har ofta stora egon. Till exempel:
Min adress? Jag tror ”Italien” torde räcka.
Guiseppe Verdi
Jag antar att jag skulle kunna göra vissa ändringar i min pjäs, men vem är väl jag att tampas med ett mästerverk?
Oscar Wilde
Hur underbar vore inte operan om man slapp sångarna.
Gioacchino Rossini (han skrev operor)
Själv föredrar jag Människan framför Artisten. Men visst är det fascinerande med Storhetsvansinne – speciellt om det kombineras med en glimt i ögat.
Dagens bästa citat kommer från min barndoms store idol Tjajkovskij:
Min kära fru, ni undrar hur jag komponerar.
Jag komponerar sittande.
1 kommentar:
Hmm... citat säger mycket om dem som använder dem! mitt favo är "jag är inte dum har bara otut när jag tänker ibland"
//T mannen
Skicka en kommentar