N+M sover, så jag drar till kontoret och coachar mina praktikanter som ska producera varsin konsert på slottet i augusti. Vid lunch hämtar jag flickorna och åker till stranden i den lilla orten en mil bort. Där är mer långgrunt än någon annanstans vid Vänern som jag känner till, och när vi lägger oss ner på sandbotten och låter vatten precis täcka våra kroppar, ja, då är det som i en spabassäng med 37 grader.
Plötsligt dyker min pappa upp! Lika glad, lika pojkaktig som alltid. Tillsammans kör vi till hotellet och hämtar upp Titti, tar en drink hemma hos mig, får presenter (av fina lilla mamma) och ger oss sen av till stans biograf. För andra gången ser jag Mamma Mia, och nu gråter jag mest (förra gången bara skrattade jag). Beror det på vinet eller att jag delvis känner igen mig?!?
I varm sommarkväll äter vi sallad och dricker vin på min innergård, pratar och umgås. Flickorna jagar varandra vilt omkring. Som lejonungar. Eller uttrar? Kroppen är varm och själen lugn.
Men det finns saker jag måste ta itu med.
Imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar