N sa igår att hon slutat läsa min blogg, för hon blir bara deprimerad. Men jag menar inte alls att förmedla såna känslor! Skrivandet är en ventil i den egna stunden - det är klart att det kommer en och annan suck över tvivel, slitage och ensamsegling, men i botten är jag en glad skit med osvikligt positiv livssyn.
Igår blev en lång arbetsdag och flickorna var guld. Vi har inte setts på länge, vi har inte haft sommarlov ihop, vi skulle ha kunnat åkt och badat, gått på konditori, spelat minigolf - ja, sånt som familjer gör på somrarna. Istället arbetade vi på kontoret, storhandlade personalfika, åkte ut efter lunch, repeterade in sångerskan som lär sig solistrollen, förberedde kvällen, flängde fram och tillbaka.
Kvällens föreställning gick lysande. Den sjuka sångerskan har nu fått en ersättare och lugnet bredde ut sig, rutiner höll, fokus fanns, inhopparen var strålande och modig och underbar.
I natt sov jag gott. Ännu en svag länk är förstärkt - nu vill jag att det ska vara fritt från dramatik några dagar så att jag får njuta av flickorna, solen och det verkliga livet. Inte bara det på Läckö Slotts borggård.
1 kommentar:
Kan hålla med "N" om att det är lite negativt här...
Fokusera istället på energi...
Ja jag vet, vi har alla våra problem och demoner. Men att få folk att lyssna till sånt, det är en svår konst. Behöver lindas in lite.
Well, sommarinlägget ovan var ju gladare, sånt som får en att återvända...
Skicka en kommentar