En kopp kaffe, sedan promenad utmed klipporna. Vind i sinnet, sol på huden. Ögon som slätas ut av horisonten. Lukten av salt hav. Jag inser att jag inte upplevt sommaren än. Att jag befinner mig i en värld av verksamhet och ansträngning som ger stimulans och utmaning, men inte frid. Konstaterar detta utan smärta, utan grämelse. Jag är där jag vill vara. Samtidigt flyger mina tankar till alla de som inte är nöjda med sin situation. Som läcker otillfredsställelse, ja till och med bitterhet. Jag ser så tydligt. Jag har varit där själv.
Barnen fångar krabbor. Det är makalöst vackert. En dag ska jag hyra ett hus på västkusten och bara vara. Kanske skriva?
Sen tar vi med oss M tillbaka till Lidköping. Bilresan är kaotisk. Jag blir arg. Å andra sidan: det är med varandra vi kan visa våra sanna känslor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar