Ett antal telefonsamtal senare är planen klar: en av kvinnorna i kören studerar in partiet och finns till hands om solisten skulle bli sjuk. Men till kvällen hinner hon inte. Det är bara att hålla tummarna. När ensemblen kommer till loger respektive orkesterdike har redan såväl sceniska som musikaliska repetitioner pågått i flera timmar - omärkligt. Jag försöker skapa lugn i en kaotisk situation, och min önskan är att ingen ska märka hur snurrigt det varit det senaste dygnet.
Föreställningen tillbringar jag backstage. Ifall solisten inte klarar av att gå ut på scenen. Jag sitter med klaverutdrag och funderar ut möjliga alternativ, fullt medveten om att om inte hon gör entré, då måste jag.
Under kvällen blir hon starkare och friskare. Min oro släpper och jag passar istället på att fotografera livet bakom kulisserna. Regnet har blött ner ett antal sittkuddar och skapat glapp i dimrarna. Men föreställningen är riktigt bra och stämningen hög.
Efteråt "after work" på Milano - mycket mycket trevligt. Och när krogen stänger går ett gäng hem till mig. I en blandning av lek och allvar lär vi känna varandra en aning bättre, ändå tills solen går upp. Att jag sedan lyckades trolla fram nåt att bjuda på är ett mirakel...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar