Jag tycker om att komma hem på kvällen, hälla upp ett glas kall mangojuice och sätta mig vid datorn för att berätta om dagen som varit. Om det är intressant att läsa vet jag inte, men för mig är det värdefullt att smälta och summera.
Lång morgon, ingen stress, svarar inte ens i telefon. Så går jag till massösen som riggat upp sin bänk i skolan där vi repeterat. Mycket skönt - men drabbas av huvudvärk, frigjord av avslappningen... Efteråt letar jag svarta mössor åt orkestern (affärerna skyltar med bikinis, jag frågar efter vinterkläder) och träffar "mina" tjejer på kontoret klockan ett. Vi fixar skyltar till stolsraderna, hämtar programbladet och skriver checklista för resten av dagen.
Så åker vi ut till slottet där allt börjar fungera i ett smidigt maskineri. Jag möter vår kassa-ansvarig som ansluter sig till oss ikväll. Vi går igenom rutinerna. Första genrepspubliken börjar droppa in. Fotografen kommer. Föreställningsrutinerna fungerar. Genomdraget går riktigt bra, det känns stabilt och tryggt och akterna är i stort sett exakt lika långa varje gång jag klockar dem: det betyder att det är välrepeterat.
Lämnar min bil till regissören som stannar för ljussättning i nattmörker och åker hem med Emma och Karolina. Vi pladdrar oavbrutet hela vägen. Vädrar, ventilerar, utvärderar, jämför iakttagelser och synpunkter, skrattar. Mina praktikanter är nu helt jämnställda arbetskamrater, vi jobbar i ett samspelt och effektivt team och jag vet att jag aldrig hade klarat detta enormt stora projekt utan dessa två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar