måndag, mars 30, 2009

21.30, ännu kvar på jobbet.

Sov som om jag var drogad. (Sover allra bäst i min egen säng, trots att jag flänger hit och dit hela tiden.) Kommer i alla fall iväg relativt tidigt, men tycker bilen går dåligt. Försöker gasa upp mig på motorvägen, men motorn svarar inte. Som om den inte tände på alla cylindrar.

Den kanske är kall tänker jag, men åker ändå till verkstan som jag vet är bra och pratar med en farbror. Han vet inte vad det kan vara, men han kan titta på bilen. Imorgon. På onsdag säger jag, för jag måste ju ha den ner idag och upp i morgon.

Rullar vidare. Bilen går, men blir liksom tröttare och tröttare. Slår om färddatorn för att kontrollera bensinförbrukningen - och se på fan, den drar plötsligt 25 l/mil. Försöker på första bästa mack (Västerås) men får ingen hjälp. Fortsätter. På macken i Hallstahammar tipsar de mig att fråga bussverkstan intill. En superschysst kille hjälper mig (fast han inte har tid) och lokaliserar felet: trasig tändspole. Men han har inga reservdelar. Däremot surfar han på nätet och ser att en verkstad/skrot en bit bort har. Ger mig färdbeskrivning och telefonnummer.

På verkstan ska de egentligen gå på lunch, men när jag kommer väntar de på mig på gården och tjugo minuter senare har jag en bil som går som ett spett.

Förälskar mig tacksamt i hela bunten; rediga karlar i snickarbyxor (sexigt), hjältar med olja på starka händer (sexigt), riddare av min rossliga motor (romantiskt).

Kraftigt försenad till kontoret hoppar jag över lunch, kafferast, gympapass och hinna-handla-innan-det-stänger-tanke. Vår konsertmästare kommer förbi med bullar (livräddare, även han!), sen fler kostymprovningar, tittar på ännu en lägenhet, försöker avsluta trådar och få det gjort som måste göras här nere, som jag inte kan ta med mig hem.

Huvudet snurrar, vad har jag missat?
Jag vet: att gå hem.
Att stänga av datorn, både den framför mig på skrivbordet och den som surrar inne i hjärnan.

Inatt ska jag drömma om Hallstahammars bilmekaniker: ni har vunnit min stora respekt och tacksamhet. Jag glömmer er aldrig.

Inga kommentarer: