Solister första timmen, sen alla: vi provar rubbet, från början till slut. Ser historien fungera, med det finns kvar att finjustera. Såklart. Några "häng", men inte många. Nästa gång vi ses kommer inget att vara för första gången, vilket är en trygg plattform att stå på för att göra det här riktigt bra.
Eftermiddagsfärjan hem, genom ett totaldimmigt Ålands hav. Längtar tills det blir så varmt att jag kan stå på däck hela överfarten. Köper påskgodis och presenter till de där upp i Lappland (börjar ställa in skärpan på nästa projekt). Njuter av att vara resursstark, och kunna köpa det jag vill, inte det jag har råd med. Jag tror att jag aldrig kommer sluta vara tacksam för detta.
Skulle egentligen behöva sätta mig i bilen och köra till Lidköping redan i kväll, men jag orkar helt enkelt inte. Tröttheten är helt bedövande. I kropp. I själ. I tanke. I ögon.
I morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar