onsdag, mars 04, 2009

En idealists bekännelse

Jag har aldrig brytt mig om pengar. Förut, när jag aldrig hade några, tänkte jag inte på dem. Allt löste sig alltid, och jag hade vansinnigt roligt; min tid var fri och den var min.

Nu när jag har dem finns de där i bakgrunden, men jag skänker gärna bort, kostar på och stormtrivs med att säga ett "jag bjuder" titt som tätt.

Så när min chef idag frågade hur jag såg på att det var ett nytt räkenskapsår, och berättade att det normala var att man räknade upp lönen 2-3 procent sa jag glatt - Nej! Jag vill hellre ha pengar till min verksamhet än till mig själv.

Ett drygt år har gått sen jag fick mitt livs första fasta anställning, men i själen är jag fortfarande frilans och eldsjäl.

Vaddå tio timmars arbetsdag? Vaddå löneförhöjning? Här ska skapas opera, teater, berättelser, äventyr och upplevelser!

1 kommentar:

Anonym sa...

HÄRLIG inställning!!! :-D