Det första jag märker när jag kommer innanför min dörr är en unken stank från soppåsen. Sen ser jag den vissna blomman i köket och alla smutsiga strumpor på golvet.
Imorgon kväll är jag ledig. Då backar mina strålande, underbara, fina, skickliga och oumbärliga assistenter Emma och Karolina upp mig. Då ska jag gå ut med soporna, laga mat (minns inte när jag lagade en middag senast), titta på TV och vara vardaglig.
Jag kommer säkert att få abstinens. Borggårdsabstinens. Operamänniskorabstinens. Musikabstinens. Hålla lite ledigt i en mapp full av papper-svara i telefon i headset-glatt kunna lösa allas individuella små/stora problem direkt-abstinens. Men jag är faktiskt inte ett dugg märkvärdig. (Och nej Martin, jag har absolut inget behov av att bli tyckt-synd-om.)
Däremot är jag fullständigt igentäppt i näsan. Och saknar nässpray. Hjääääälp!
2 kommentarer:
Kanske inte behov av att bli tyckt synd om....eller av att vara offer.
Men av att vara duktig, av att göra rätt för.
Så är det för mig. Jag ska BANNE mig ha gjort min del. Minst.
Och jag känner igen det här uppräknandet av hur mycket jag jobbat, hur mycket rätt jag gjort för mig.
Och nog tjänar världen på att man håller på så här, mycket göra rätt för blir det.
Gott att du fick en stund ifred.
Kram
Jag har valt att blogga i dagboksform under sommaren, så att mina nära och kära som jag inte hinner träffa åtminstone får en inblick i vad jag gör. Och eftersom det just nu är högtryck på arbetsfronten blir det om just detta dagboksinläggen handlar om.
(Egentligen vill jag blogga mer krönikermässigt, men det tar också mer tid.)
Det är absolut inte meningen att bara räkna upp allt jag gör, att försöka "göra rätt för mig". Jag ser mig själv utifrån och iakttar vad jag gör, hur jag gör, hur det går och känns. Det tycker jag är otroligt intressant. Dessutom dokumenterar jag en period av mitt liv som jag har glädje av senare när jag ska utvärdera min situation. Kan jag hålla på så här, år efter år?
Skicka en kommentar