Lång dag. Bra dag. Bryter ner i delar. Efter lunch lite flamsigare (som alltid) men vi skrattar mycket. På slutet nosar vi på avskedsscenen för första gången. Det blir starkt när Dido och Aeneas håller om varandra krampaktigt, trots att hon gång på gång sjunger ”Away, away!” Ibland säger vi människor en sak, men önskar något helt annat.
Efter repetitionerna går jag med dirigenten och sånginstuderaren till Stadshuset, ser scenen än en gång. Blir nöjd när jag märker att alla tankar med dörrar och färdvägar kommer att fungera. Skulle vilja repetera där istället, men förstår att det är svårt. Vi flyttar dit i slutet av april.
Ser en mycket välspelad och välregisserad föreställning med Mariehamns teaterförening: ”Krymplingen från Inishmaan”. Satan vilken bra pjäs, varför har jag aldrig hört talas om den? Är oerhört trött men tappar inte koncentrationen en enda gång: texten har nerv, karaktärerna lever. Temat berörande; vem är egentligen krympling och vilka handikapp – och hemligheter - bär vi alla på?
Vandrar lite i ute mörkret, kommer till hotellet och fortsätter i mörker. Earth hour fick bli en timme enligt svensk tid för mig. Tänker på hur in i helvetes dumma vi är som håller på att förstöra miljön – även om jag tror, och alltid har trott, att jorden är större än människan. Till slut skakar hon av sig oss som en hund skakar av sig löss.
På lunchen idag pratade vi om rymdturism. Jag sa att den störta anledningen för mig att åka ut i tyngdlösheten skulle inte vara att se rymden, utan att se jorden. - Utifrån. Att faktiskt se att mitt i allt det mörka och livlösa svävar ett paradis med hav, skog, luft att andas och jord att bruka.
Tänker ofta på astronauten som skrev: jag åkte iväg som tekniker men kom tillbaka som poet.
1 kommentar:
Vi släckte och höll handen men LilleP fick ström hela tiden för att inte balla ut igen/CPG
Skicka en kommentar