Vi har suttit ett vilt gäng framför TV'n, med protokoll och godis och glada skratt - och jag måste bara få kommentera, precis som alla andra.
Ett fullfjädrat proffs, - magnifik, storslagen och med en jäkla glimt i ögat åker till Moskva. Vi ska vara stolta. Bort med duskaintetroattduärnåt. Lite Puccini-citat förhöjer bara.
Ingen skräll, bara ren knockout. Opera rules!
Och så den mest personliga artisten med det naknaste uttrycket som nummer två. Avskalat. Nerv och närvaro. Jo, det är min favorit men jag är så glad att hon slipper ESC, för snälla, försök aldrig göra om henne så att hon passar in i underhållningsmallen.
På tredje plats de tre grabbarna, helt ärliga i sitt uppsått. Ingen tillräckligt bra för sig, men tillsammans en fungerande trio: Blyger, Snäller och Snygger. Bra låt också. Vadå "låter lite musikal"? Låt killarna jobba sig rutinerade i diverse produktioner - gärna musikaler - och vi har artister att räkna med i framtiden.
Kanske är det inte bara jag som är mätt på det allt för perfekta. På yta utan innehåll. På Barbie & Ken, pappersdockor och skyltexemplar. Måns, Agnes och Alcazar saknar skavanker, tyvärr. De hade varit mycket mer intressanta om några penseldrag hamnat fel (men jag kommer glatt att dansa till deras låtar). Emelia är söt men borde lära sig sångteknik, Molly kan sångteknik men är alldeles för söt. Sarah är cool men satte aldrig sluttonen (den kanske inte finns i strupen helt enkelt.) Och H.E.A.T? Rare rockare har jag aldrig sett. Jag kan absolut se mig stå i publiken på nån konsert i framtiden.
Nu sovdags. Var bara tvungen att leka lite recensent.
För i mina ögon & öron kunde inte Melodifestivalen 2009 fått ett bättre slutresultat.
PS Glömde Sofia. Men det var mer som ett gästspel från Cypern. Tufft kompband dock!
Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, ESC, Malena Ernman, Caroline of Ugglas, E.M.D
2 kommentarer:
Fy Fan för opera. Det låter som om man trampar i 125 673 häftstift på samma gång. Hoppas Sverige åker ur kvalet till ESC och därmed gör en sämre grej än Forbes. I år hejar vi istället på Norge.
Rolig liknelse! Och vem har sagt att man behöver vara nyanserad?
Tyck vad du vill. Själv trampar jag gärna på miljoner häftstift - kittlar störtskönt under fotsulorna.
Skicka en kommentar